Söndag kväll när jag skriver det här inlägget. På väg hem från Hälsingland i en dubbeldäckare. Vi passerar Uppsala nu, det är svart utanför fönstret. Jag fick knappt fyra dagar på landet. Skrev två av dem. Sen kom Johan. Visade honom min plats. Älven, ekan, skogen. Det var närmare tjugo grader utomhus och vi kunde dricka frukostkaffet i t-shirt. Vi promenerade över dammen och jag hukade mig för att blaska älvvatten i ansiktet och över armarna. Nästan som att bada. Innan vi for stängde vi av vattnet i huset. Tömde toaletterna med en slev, skruvade av ändmuttrar och vred ballofixer i rätt riktning. Vi tryckte av huvudströmbrytaren. Nu är huset avstängt för vintern och det får mig att vilja gråta. Veckans planer: Det blir ännu en halvvecka i Stockholm. På fredag åker jag och Yrsa till Värmland för att hålla skrivkurs. Väldigt väldigt pepp på det. Innan dess ska jag skicka in en novell jag har skrivit (den publiceras i vår och har arbetsnamnet Hela Stockholms slampa meeeeen troligtvis kommer den heta Visklekar). I övrigt ska jag hänga med kompisar, gå på författarsamtal och museum. Veckans läsning: Läser Skrivliv av Gun-Britt Sundström och Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg parallellt. Detta för att Stridsberg gör mig inspirerad att faktiskt skriva, medan Sundström gör mig inspirerad att leva ett skrivande liv (boken är skriven i dagboksform). Veckans teveserie: Arkitektens hem på Svt play. Vissa delar är ju lite cringeiga men i det stora är det SÅ behagligt att titta på. Också kul att jag är ihop med en arkitekt som då och då stoppar avsnittet för att googla upp saker eller synar ritningar. Veckans musik: Mind Games av Ruby Empress. Veckans citat: Källa: Clara Lidström, @underbaraclaras Hej flora! Menar inte att vara dömande alls med denna fråga, men hur tänker du gällande flygresor? Du känns som att vara en rätt miljömedveten person, och flygplan är ju en starkt bidragande faktor till växthuseffekten. Själv har jag oerhört mycket miljöångest, jag flyger ändå ibland men mår alltid så dåligt innan och efter. Är ju så svårt när man vill se världen, men inte förstöra den. Visst finns tåg, men bor man i norra Norrland så är det liksom inte värt att åka tåg i ett dygn bara för att ta sig ut ur Sverige. Hej. Har tänkt på det här väldigt mycket de senaste månaderna. Mer än förut. Jag tror att jag har rättfärdigat mitt flygande med att jag äter vego, inte har körkort, återvinner, uppmuntrar resor inom Sverige osv. Och det är ju dumt. Jag förstår ju det. Flygresor är på en helt annan nivå. Det är helt ohållbart att resa som jag har gjort. Jag har vetat det, men ändå fortsatt flyga. För att jag inte varit beredd att tumma på min härliga trevliga goa livsstil. Det är sanningen. Det är en ful jävla sanning. Så döm på. Efter sommaren bestämde jag mig för att inte planera in några resor som kräver flyg i höst och vinter. Det låter kanske inte som en stor uppoffring, men för en som har rest mycket (för mycket) så har det ändå varit att testa mig själv. Jag har tackat nej när folk har frågat om vi ska åka på weekend, tackat nej till att hälsa på en vän som flyttat utomlands, tackat nej till att fira jul med min bror som bor i USA. Sådana saker. För bara för att jag har möjligheten så betyder det inte att jag har rätt till att resa hur mycket jag behagar. Min storebror och hans fru bor på andra sidan jorden. Kanske får de barn en dag. Hur fan hanterar man den distansen? Jag kan inte ta tåget till Kalifornien och jag står inte ut med tanken på att vi aldrig ska ses. Och så tänker jag på alla andra familjer som är utspridda över jorden. Då vill jag grina. Men det finns ju resor man kan skita i att göra. Man kan vara mer selektiv. Det ska jag vara. Jag kan inte lova att jag inte ska flyga alls. Men jag ska flyga betydligt mindre. Däremellan ska jag upptäcka Sverige och våra grannländer. Och tågluffa! Det är orimligt att åka på jobb utomlands när man lika gärna kan ta möten över skype. Det är orimligt att åka på weekend till Spanien bara för att man "behöver lite sol". Det är orimligt att flyga inrikes om det finns bra tågförbindelser. Men om familjen eller ens bästa vänner bor på andra sidan jorden, om man verkligen drömmer om att se en viss plats, hur ska man göra då? Vad tänker ni? Kan vi på ett konstruktivt vis diskutera det i kommentarsfältet?
