Om en timme ska jag äta lunch. Lasagne. Johan lagade så att vi kunde göra fem matlådor. Jag sov så dåligt i natt, något med att han hostade i mitt öra, något med att jag har den där sortens pms som gör att kroppen känns elektrisk. Vände på mig så att vi sov skavfötters i stället, han ogillar när jag gör det, det är så demonstrativt. Skulle ha skrivit i morse men började kolla på hus att hyra i stället. En skrivresa för mig själv i anslutning till det italienska bröllopet vi ska på i maj (viktigt: brudgummen är italienare, brudparet bor i Bologna). När jag tittade upp från skärmen hade det gått två timmar men jag var inte mycket klokare. Jag ser bokstavligen dubbelt när jag skriver det här. Har femton sparade flikar i min Chrome men jag minns inte vilket av alternativen som var bäst, om något ens var bra. Orkar jag ta tåget i fem timmar med tre byten? Orkar jag ta en färja över till en ö? Vågar jag? Det är svårt att ta beslut när man ska resa själv. Om en dag ska jag fika hos farmor. Sist vi sågs var på julafton. Borde såklart ha besökt henne i januari, varför tog jag mig inte tid att göra det? Ska bli fint att träffa henne i alla fall. På kvällen ska jag på bokklubb hemma hos Andrea. Vi ska prata om De anställda av Olga Ravn, en bok vars prosa är så långt ifrån Kjell Westös och Knausgårds man kan komma (jag vill bara läsa episk prosa just nu, egentligen). Skriver det här blogginlägget på måndagen, så det här ska hända idag, tisdag.Om en vecka ska jag spela in ett poddavsnitt med en person som jag vet att ni gillar. Ja, det blir en ny säsong av Röda rummet! Fast vi ska byta namn och göra lite av en nylansering, de är oroliga att titeln är för smal och skrämmer iväg lyssnare. Podden, som sedan tidigare handlar om skrivprocess och böcker, kommer släppas i mars, med ett avsnitt i veckan. Jag har hört av mig till flera av mina största författaridoler. Knausgårds pressperson tackade tyvärr nej men jag kommer väl över det så småningomOm en månad är det vår. Tänk om vi har sålt lägenheten då? Måste komma ihåg att det är okej om det inte går. Vi har det bra, vi har allt vi behöver, vi är lyckliga där vi bor nu. Men visst vore det kul. Vad händer mer om en månad? Väggarna på kontoret är kanske nymålade. Jag och Yrsa ska hålla digital skrivkurs. Jag ska skicka ett första utkast av mitt nya manus till min förläggare. Eller bara några kapitel, beroende på hur det känns. Så skraj av tanken. Och så blir Sara tvåbarnsmamma.Om ett år har jag och Johan flyttat. Kanske har vi varit tjänstlediga ihop också. Det hade jag tyckt om. Om ett år har troligen några fler av mina vänner putande magar. Troligen gråter jag fortfarande ibland över att så mycket håller på att förändras. Förra året, när jag gjorde ett blogginlägg med exakt samma upplägg som detta, skrev jag såhär: Om ett år bor jag kanske på en ny plats. Är det en lägenhet med hiss? Eller kommer räntorna gå upp så mycket att vi inte har möjlighet att flytta? Min bok har redan blivit bortglömd, en bok blir inaktuell efter tre månader sägs det. Om ett år skriver jag kanske på något helt nytt. Kanske i tredje person, preteritum i stället för första person presens. Eller kanske dramatik i stället för prosa? Tänk om. Om ett år kanske concealern creasar ännu mer under ögonen. Mest troligt sitter jag här, precis här, på kontoret med benen insnurrade i varandra, och tittar på snögloppet utanför fönstret. Rättså pricksäkert ändå.Din tur:Om en timmeOm en dagOm en veckaOm en månadOm ett årLäs också:Hur länge kan vi vänta med att bli föräldrar?
