Jag fick en önskan om ett inlägg: Flora för tio år sedan. Hösten 2013 börjar jag skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Jag ska snart fylla nitton och har bestämt mig för att försöka satsa på skrivandet. Under våren har jag börjat samla dokument i min dator och jag har en liten, svag känsla av att det skulle kunna bli något längre. Jag och Felix är väldigt kära och bor sedan ett år tillbaka på Gärdet i vår första lägenhet. 28 kvadratmeter som vi hyr för 7500 kr i månaden. Snart ska vi behöva flytta, och kommer vara med om ett bostadsbedrägeri, men det vet vi inte om än. My flyttar till Lund. Vi har varit oskiljaktiga i flera år och nu ska vi bo i olika städer. Det gör så ont. Jag umgås mest med barndomskompisar och kompisar från gymnasiet. Känner mig rik av dem. Har kul nästan jämt. Jag och Felix ser Frances Ha och jag är helt säker på att det är min favoritfilm för alltid. Har ofta på mig låga docs och kånken och håret är en halvmeter långt. Mamma och Calle har inte flyttat till det nya huset än. Jag är på besök för att äta födelsedagsmiddag. Farmor är 89, inte 99, och umgås med mina kompisar. Jag håller min lillasyster i famnen för första gången. ❤️ I oktober byter jag bloggsajt från Devote till Metro Mode. Det är stort, jag kommer börja tjäna lite mer på bloggen, det hela blir lite mer seriöst. Såhär skriver jag:Kära gamla och nya läsare!Nu bloggar jag här på Metro mode i stället, vilket är väldigt kul för det innebär bland annat att jag kommer skriva en hel del artiklar. Stockholmsguider, krönikor, vintagetips och annat som är kul att läsa.För er som är nya här så är det kanske på sin plats att jag berättar lite kort om mig själv. Jag är 19 år gammal, bor i Stockholm och pluggar skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Jag brinner för feminism och ägnar mig gärna åt illustration, grafisk design, inredning, böcker, kläder, skrivande, film och inte minst fotografi. Jag bor tillsammans med min pojkvän Felix och förutom att gå i skolan så driver jag den här bloggen (vilket jag har gjort sedan 2007) samt frilansar som skribent och illustratör. Mitt mål med min blogg är att inspirera, sprida kreativitet och sunda ideal. Jag brukar säga att detta är min kreativa avlastningsplats, för precis så är det. Tack för att du är här! Jag är aktiv i Feministiskt initiativs samarbetsförbund Unga feminister. På bloggen skriver jag: "I natt täcktes manliga statyer runtom hela Sverige med rosa kläder. Det är en aktion av Unga Feminister som med kampanjen vill uppnå 1000 medlemmar innan årets slut. De allra flesta statyer och minnesmonument som är upprättade föreställer män, och de kvinnor som är avporträtterade är nästan alltid nakna. Ett praktexempel på den patriarkala strukturen där män ses som handlingskraftiga och aktiva subjekt medan kvinnor ses som passiva objekt." Hihi. Jag har gått bild och form på gymnasiet och frilansar lite som illustratör. Målar oftast i akvarell. Här gör jag presentaskar till Novellix. Några år senare ska jag släppa illustrerandet och det känns bra, jag är helt enkelt inte tillräckligt bra eller tillräckligt dedikerad. Men det ger mig mycket glädje. En jättestor grej som händer är att jag är med i Monki talks, en slags webbtv-serie Monki gör hösten 2013. I studion sitter Hanapee, Niotillfem, Modettes modechef Amanda Berg och Emilia Vicenta!! Jag är åtta-tio år yngre än de andra och det gör mig nervös, mina naglar är så fula och min röst är så ljus, mitt hår är så frissigt och min kropp är så klumpig. Men det går bra ändå. Jag åker till Lund för att träffa My och min storebror Froste och hans tjej Dana. De är 25 och 27 och pluggar till Landskapsingenjör på Alnarp och hållbarhet i Lund. Året därpå gifter de sig i Kalifornien och bosätter sig där. Det är så roligt att plugga på jakan. Vi blir ett litet gäng som börjar ta aw:s som alltid slutar med att vi har druckit för mycket. Jag skriver många olika saker. Poesi, prosa, dramatik, barnbokstexter. Till och med radioteater. En del av det som senare ska bli Stanna börjar växa fram. Vår familjehund Boris dör. Han kom till vår familj precis året innan mamma och pappa skilde sig, så han flyttade fram och tillbaka tillsammans med oss under vår barndom. Var vår håriga lillebror. Skitjobbig, inte tillräckligt uppfostrad, okastrerad, smet och parade sig med andra hundar. Luktade räkost ur munnen. Men också snäll, såg när man var ledsen, kom och buffade på mig då. Kunde ställa sig upp med framtassarna på mina axlar och dansa med mig så. Hans päls doftade gott när han var torr. Han blev 14 år och jag älskade honom. Allt jag vill är att se ut som någon slags sextiotalsfigur. Efter ett par månader i flyttlådor får vi hyra en lägenhet på Igeldammsgatan på Kungsholmen. 41 kvadrat och perfekt för oss. 2013 var ett år som verkade präglas av någon slags kämparglöd. Det var en tid som kantades av oerhörd sorg och oerhörd oro. Men samtidigt fanns det så mycket framåtanda och kreativitet i mig. Jag skrev många inlägg om feminism, slog in dörrar som kanske, eller kanske inte, redan var öppna. Vi kunde inte riktigt flytta till någon annan stad eller åka på långresa utomlands, men det var okej, jag älskade att plugga skrivande, jag fick så mycket kraft av kompisar. Hade inte velat bli vuxen med någon annan person än F. Så känner jag när jag läser igenom mitt bloggarkiv från den här tiden.2013 har jag ännu inte gått på begravning och gått in i sorgen, den kolossala. Ännu inte gjort slut och försökt lappa ihop mig själv. Jag har inte fått en lillebror än. Inte heller gjort en egenremiss till SCÄ och senare blivit friskförklarad. Jag har ännu inte skrivit tre böcker, inte flyttat till Vasastan och senare till Söder. Ännu inte åkt på långresa till San Francisco, Lissabon och Rom. Ännu inte träffat Isak, ännu inte träffat Johan. 2013 är jag tonåring och allt kommer hända.Läs också:Bortglömda foton från året jag började blogga.
