Körkortsdagbok | Flora Wiström

Många av er har nog koll på att jag övningskör. Att jag har gjort det från och till det senaste året. För några timmar sedan hade jag min uppkörning. Fyfan. Skriver mer om det längre ner i inlägget.

Men en sak jag inte har berättat för er är att jag, i november, gick en intensivkurs på en trafikskola. Till er sa jag att jag var och jobbade i Hälsingland , jag orkade inte göra en grej av det (var så jävla nervös), men i själva verket tog jag 3-4 lektioner om dagen i tio dagar. Jag förde dagbok under några av dagarna:

Måndag 15 november 2021

Jag tog tåget till Bollnäs. Det var inte ens minusgrader men munnen gjorde sitt burrläte. Promenerade till körskolan som är beläget i ett område som känns som taget ur körkortsappen: enkla hus, enkla vägar, tomma gator. En bilkörningskuliss.

Receptionen: karameller i en skål, En plats i solen på TV4 och Ikeasoffa. Kaffemaskin, clementiner, chokladbollar.

Snö längs vägen och is i flak över parkeringen. Bilen, en Skoda, kändes helt annorlunda mot min och Johans. Dragläget annorlunda. Växellådan annorlunda. Behövde inte gasa något alls för att kunna krypa. Fräscht doft, tuggummi, plast och något som skulle kunna vara skinn. Jag körde i slalom mellan gatlyktorna. Körläraren sa åt mig att göra fullt rattutslag och korsa armarna över varandra när jag gjorde det, jag försökte, det gick okej.

Vi körde ut på vägen. En 60-väg! Herregud vad fort det gick, herregud, jag var ute bland trafik, herregud. Stoppa mig, någon! Och helvetes jävla fan en bil i mötande fil! Utan att jag märkte det hade jag kört ut så långt till höger att högerhjulen rasslade mot gruset. "Titta långt fram på vägen", sa körläraren, "det här är din yta, du får vara här". Jag svischade förbi träd, fält, bostadsområden. HELVETE VAD FORT! Jag såg ner på hastighetsmätaren: jag körde i 20 kilometer i timmen.

En minnesregel: Sommardäck har minimum mönsterdjup 1,6 mm Vinterdäck har minimum mönsterdjup 3 mm 16 april till 30 september är det förbjudet med dubbdäck. Vad snällt att dom gjorde så med siffrorna.

Tisdag 16 november 2021

Fick köra med X idag. Jag var spänd i kroppen när jag satte mig i bilen, men hennes närvaro och långsamma röst gjorde mig lugn på bara några minuter.

Vi körde bort till ett bostadsområde och jag fick öva på att växla upp och växla ner. Starta i backe och hitta dragläget så att bilen stod helt still. Så mycket jag inte visste med bilar: att man inte måste gasa på tvåans, treans, fyrans växel. Att ettans växel slukar bensin på ett sätt som inte går att jämföra med treans. Hastigheten styr växeln, jag hade inte tänkt på det så, jag trodde nog att det var tvärtom.

X:s vackra naglar. Stora, vassa, fyra glittriga och resten mullvadsfärgade.

Måste plugga det här med reaktionstid och bromssträcka. Och parkeringsskyltar.

Onsdag 17 november 2021

Skakis när jag började köra i morse. Hamnade snett vid utfarten och tappade kontrollen över bilen. Körde höger upp mot Brånan, slog i en trottoarkant i höger sida.

"Förlåt", sa jag. "Förlåt." "Jag har varit med om värre."

Men att starta i backe gick bra. Och nedförsbacke. Backa runt hörn gick också fint, X sa att jag kommer bli en hejare på det. Tycker om att lägga armen över passagerarstolen så som pappa alltid har gjort. Men jag har svårt att förstå det här med ratten. När bilen står rakt och när den inte gör det. Att man måste räta upp hela tiden.

X utvärderade min körning. Sa att vi nog behöver fler lektioner för att det här med dragläget inte riktigt sitter. "När du blir rädd lyfter du foten, men du ska trycka ner kopplingen för att sänka farten." Visstja. Kopplingen fungerar inte som en gaspedal. Den opererar tvärtom.

Det är så mörkt om kvällarna här. Ofattbart mörkt. Idag fick jag använda vindrutetorkarna för första gången.

Jag tycker verkligen inte om att gå den här kursen, att behöva ta det här körkortet. Visst är det i teorin roligt att lära sig nya saker men det är påfrestande att vara skakis hela tiden. Men jag har inte tappat humöret på körskolan en enda gång.

Lördag 20 november 2021

Hade riskettan på torsdagen och övade parkeringar på fredagen. X säger att jag är bra på det som har med finmotorik att göra. Men jag måste våga ta mer plats, våga gasa mer, ta fler egna initiativ.

Johan kom hit i helgen och vi har övningskört i mammas automatväxlade elbil idag. Undersvik till Järvsö (men jag körde inte på landsvägen). Så vackert att det knyter sig. Skönt att slippa tänka på växling och bra för mig att komma upp i hastighet (55 som mest). Hoppas att det inte färgar av sig för mycket inför nästa veckas körning med växellåda.

Mamma säger att jag behöver ta ut svängarna mer, alltså att inte krypa för nära kanterna.

Järvsö, så roligt att visa Johan Järvsö. Tänk om man kunde gifta sig där på Stenegård.

Måndag 22 november 2021

X sa att det märktes att jag varit ute och kört i helgen, min blick har blivit längre. Men mitt vänsterben skakade när jag började köra. X slog hårt i fönstret för att demonstrera vad som kan hända om jag fortsätter glömma bort döda vinkeln när jag korsar cykelbanor.

Sedan blev det dags för nästa moment: Ut på landsvägen, förbi två trafikljus och senare ner till stan. Upp i hastighet och växel, ner i hastighet och växel. Avsökning. Huvudled, sedan högerregel. Bromsberedskap. Krypköra förbi vägarbetare. Upp i fart på 60-vägen, sedan cirkulationsplats.

X sa att jag bromsar för mycket, att jag i stället ska rulla fram till rödljus. Hon sa att hon har en liten tävling med sig själv när hon kör bil och den är att hon ska stanna så få gånger som möjligt. "Jag är som Don Quijote och väderkvarnarna", sa hon, "fast rödljus då."

Äntligen kunde hon godkänna min växling. Tog en vecka, men nu känner jag det själv, att jag behärskar växellådan. Jag hatar att vara på den här kursen men det är tillfredsställande att kunna se en så tydlig, mätbar utvecklingskurva.

I morgon halkan.

Tisdag 23 november 2021

Sprang till bussen i mörkaste mörkret. Fick slita av mig alla ytterkläderna när den lämnade Bollnäs resecentrum. Solen gick upp över flygfältet strax utanför Söderhamn. Jag och tre andra slog oss ned vid några bord i en barack. Det luktade cigg och fukt, det stod kaffemuggar och stängda burkar med småkakor på bordet men inget kaffe var att skåda. Vi fick turas om att bromsa på halt underlag.

Stadskörning sedan. Men det är ingen stor stad, Bollnäs. Övade på spegelrutiner vid svängning: spegel (back + sido), blinka, placera, döda vinkeln. X gav mig godkänt. Vi stannade på Scandics parkering och skrattade åt något, jag vet inte vad, men det slog mig idag att jag kan köra bil nu, det kunde jag inte för en vecka sedan.

"Jag säger inte att jag kan köra bil bra . Men jag KAN."

Hon såg glad ut då.

I stora drag:

Jag började övningsköra i februari 2021 . Det var under en isig vecka i Skåne. Jag hade kört ungefär 8 gånger innan jag gick intensivkursen i Bollnäs. Den löpte över 10 dagar. Efter kursen åkte jag hem till Stockholm och fortsatte övningsköra, både på körskola och med Johan. Intensivkursen hade fått igång mig, men jag var inte trygg i bilen än. Jag skrev teoriprovet och klarade det . Min första uppkörning var bokad i december, men tågstrul gjorde att jag inte kom iväg (i efterhand var det bara bra, jag hade inte klarat det). Min andra uppkörning var bokad i januari. Jag kuggade. Grät och grät och grät men också: på't igen. För två veckor sedan stod jag redo på centralstationen för att åka till Bollnäs igen. Men på grund av en brand i ställverket kom jag inte iväg. Hade alltså varit nervös helt i onödan. Mådde piss över detta. Men igår åkte jag till Bollnäs igen, för ännu en uppkörning. Häng med på mitt dygn:

Tisdag 22/2 2022, 09:45

Det har varit snöstorm hela natten och en jäkla massa tåg har ställts in. Är det tredje gången jag inte kan komma iväg till min uppkörning? Det är allt jag tänker på när jag beger mig till centralsationen. Har sovit pissdåligt också. Så orolig i hela kroppen.