En lista om bloggen – som fyller 18!

Nu i mars har jag bloggat i arton år! 18. Så många år finns i arkivet. Håll i hatten: bloggen blir myndig. Firar det med en lista – och bilder från 2007 till idag.

Varför började du blogga?

När vi gick på högstadiet hade typ alla mina tjejkompisar egna bloggar. Vi hjälpte varandra att designa dem, vi kommenterade varenda blogginlägg med ordet "fint", gästbloggade och HADE OSS. Det var ju som att följa varandra på Instagram. Sedan knoppade en efter en av, men jag fortsatte.

Vilka bloggplattformar har du varit på?

I runda slängar: 2007–2009: floras.blogg.se 2009–2011: flora.spotlife.se (Blondinbellas sajt!) 2011–2014: devote.se/floras (Michaela Forni värvade mig) 2014–2017: flora.metromode.se 2017–2022: flora.baaam.se (en nystartad plattform, före detta Frida och Chic) 2022–nuvarande: flora.elle.se

Vad tyckte dina föräldrar om att du bloggade som tolvåring och tonåring?

Jag kan inte minnas att de ifrågasatte det. Bloggar var så nya då, det fanns väl inga debatter om huruvida barn bör exponeras online eller vad för mycket skärmtid gör med oss. Jag tror att de inte riktigt hängde med i början, de hade nog fullt upp med sina egna liv och jag hade fritt spelrum att göra vad jag ville online. Man behövde inte längre ringa upp modemet (?) och betala per minut. Sedan växte bloggen lite och då tror jag att de kanske blev lite stolta över mig? Idag läser mina föräldrar min blogg ytterst sällan.

Vad känner du när du läser gamla inlägg?

Oj oj oj. Det går lite i vågor. Ibland tycker jag bara att det känns mysigt och gulligt – jag kan vara stolt över att jag vågat göra min egen grej sedan jag var ett BARN – men ibland vill jag läxa upp henne, den där yngre versionen av mig själv. Det fanns en tid när nästan alla bloggar var helt humorbefriade och min blogg var tyvärr en av dem. Allt var bara gulligt och kontrollerat. En caption på instagram från den tiden kunde vara såhär: "☀️-day with my bff". Genom åren har jag också hävdat mig mycket på bloggen (utan att jag varit medveten om det själv) och det skäms jag mycket över. Så ja. Det går i vågor.

Hur länge har bloggen varit ett jobb?

Det var när jag började blogga på Metro 2013 som jag startade min enskilda firma och började fakturera för bannerannonsering och kommersiella samarbeten. Innan dess jobbade jag på kafé och i tebutik, pluggade och gick på CSN. Jag har varit anställd i mitt eget aktiebolag sedan 2017.

Hur talar du om din blogg med folk som inte känner till den?

Jag brukar säga att jag står på tre ben i mitt skrivande: bloggen, det skönlitterära och skrivkurserna. Jag förklarar att jag har en blogg på Elle och att jag har uppdaterat den nästan varje dag sedan jag var tolv. Att det är en livsstilsblogg med kulturintriktning och att den varit, och fortfarande är, min främsta skrivarskola. Märkte ni att jag just hävdade mig lite.

När du gör en piffig frukost, gör du den för bloggen eller för din egen skull?

Det är väl en klassisk win-win. Jag har alltid tyckt om att göra fint och trevligt runt omkring mig. Rita, bygga världar, pyssla. Min mamma är likadan, vilket ändå är relevant i sammanhanget. Är ganska säker på att jag skulle anstränga mig även om det bara var för min närmsta krets? Men det är klart att jag har utvecklat ett visst fotoöga. Jag kan snabbt beskära världen i måtten 4x5 och se vad som funkar bra i bild.

Blir du någonsin stressad av att du behöver dokumentera något?

Om solen håller på att gå ner och stunden är flyktig, då kan det hända. Är väl inte ensam om det heller. Men jag känner det mindre ofta nu än förr, eftersom jag fotar mindre generellt. På sistone har jag varit mer intresserad av att skriva om saker än att fotografera dem. Men visst vill jag ofta dokumentera och konservera saker. Det är min stora arbetsskada – och tillgång I guess.

Hur mycket tid lägger du på din blogg varje dag?

Två timmar kanske. Längre tid om jag förprogrammerar flera inlägg inför helgen, eller om jag skriver ett längre inlägg, typ en guide eller en sån här lång lista, eller redigerar många bilder, eller bläddrar bakåt i arkivet. Det här inlägget har tagit sex timmar typ.

Vilka program använder du för att kunna blogga?

Min förra dator pallade inte med tyngden av Adobe-programmen så då slutade jag använda dem. Kan ändå sakna. Nu har jag prenumeration på Canva (där gör jag bildcollage). Jag redigerar mina bilder i telefonen, oftast i RNI Films. Jag redigerar filmer i Inshot och betalar för en undertext-app som heter Captions. Jag skriver alla blogginlägg direkt i bloggverktyget.

Hur många inlägg har du planerade för framtiden?

Jag skriver ett inlägg om dagen och förprogrammerar till klockan 5 morgonen därpå. Ofta redigerar jag det flera gånger innan det publiceras. Ligger alltså för det mesta bara ett inlägg före. Det gör att det ibland blir luckor i publiceringen när något oväntat händer. Förr kunde det stressa mig jättemycket om jag misslyckades med att publicera ett inlägg per dag, men nu tänker jag att det inte är hela världen. Inför semestern planerar jag innehållet mer noga, men till vardags går jag på feeling, även om jag alltid är mån om att hålla innehållet varierat. Har ofta en lista i anteckningar på inlägg jag vill skriva, och ett antal påbörjade utkast.

Vad är viktigt för dig när du skriver ett inlägg?

Jag vill att man ska ta med sig något från det, en tanke som dröjer kvar, en känsla av inspiration, igenkänning, ett skratt eller ett regelrätt tips. Vill att det ska finnas nyanser i allt, vill lyfta både glädjeämnen och skav. Jag försöker lägga huvudet direkt mot tangentbordet i största möjliga mån. Det är viktigt för mig att vara direkt! Jag försöker att inte övertänka allt jag skriver, utan våga gå på min första känsla. Om jag skulle noja över allt jag publicerade så skulle det inte gå att driva en blogg.

Känner du någonsin att du vill sluta?

Vissa dagar kan jag grubbla på det, absolut, men jag landar alltid i att jag vill fortsätta. Det är för det mesta väldigt kul att blogga! Och den här platsen försörjer mitt skönlitterära skrivande, det ska jag inte sticka under stol med. Utan den hade jag inte kunnat lägga tre timmar om dagen på att skriva romaner. Hade jag fortsatt blogga om jag var en bästsäljande författare? Ja, det tror jag, men då hade jag kanske inte gjort reklamsamarbeten?

Vad är det sämsta med att blogga?

Svårt att gömma mig. Rent moraliskt att jobba med reklam, men nu har jag ändå tagit beslutet att göra det. Att man alltid är lite pinsam. Att det inte går att typ "sluta med instagram" (kan vara lite avis på folk som gör det). The occasional mobbare i kommentarsfältet.

Något inlägg i modern tid som fått stor respons?

Hur länge kan vi vänta med att bli föräldrar När ska vi ha barn egentligen?

Hur förhåller du dig till Instagram i relation till bloggen? Har du Tiktok och/eller snapchat?

Jag ser lite på Instagram som ett skyltfönster in i själva lokalen, som är bloggen. Självklart gör jag innehåll enbart för Instagram också, men jag vill att det matiga ska finnas här. På IG stannar folk i några sekunder, här är man kvar i flera minuter. På instagram får man innehåll kastat över sig, men en blogg tar man sig till aktivt, och det finns något väldigt fint i det. Jag har inte Tiktok eller Snapchat utan vill lägga mitt krut på den här platsen. Är i grund och botten en skrivande person och jag får inte hamna för mycket i utanpåblicken. Måste vara kvar inuti.

Vad handlade ditt allra första blogginlägg om?

KÄRLEK, KÄNSLOR OCH LÄNGTAN. 2007-03-14, 20:31:14: Kärleken sprudlar. Jag är lycklig, och kär. Han vet, Jag vet. Jag älskar honom. Han är underbar och ligger mig varmt om hjärtat.

Vad är det konstigaste du har fått i ett bud?

En gång fick jag en dryck som var inpackad i ett stort isblock. Alltså jag behövde krossa isblocket med en särskild slägga. Ska tilläggas att jag bodde på 24 kvadratmeter och det kom issplitter i hela min lägenhet. Men drycken var god.

Vilken bloggare har inspirerat dig mest genom åren?

Sandra Beijer helt klart. Jag har sagt det här örti gånger men det var typ hon som etablerade grejen med bild – bildtext – bild – bildtext. Sen gick vi hit. Sedan gjorde vi det här. Innan dess bestod blogginlägg typ av en eller ett par artsy bilder och några korta meningar.

Hur många blogginlägg har du skrivit totalt?

4183 står det i min Google Analytics men gissningsvis finns inte de första fem åren med i den beräkningen.

Vilka är dina favoritinlägg att skriva och vad skriver du mest för att det genererar klick?

Det är väldigt roligt att åka på en resa, typ till Italien med kompisar , fota analogt och sedan få bilderna framkallade. Därefter sitta ner och försöka komma ihåg hur saker kändes. Återuppleva, hitta formuleringarna och kronologin.

Ibland skriver jag inlägg som jag förmodar kommer leva vidare på Google länge. Typ festguiden . Ett annat inlägg som fått spinn (och som jag anade skulle få det) är hemgjord tunacado haha. Sådana inlägg kallas evergreen och det är bra eftersom de genererar klick – vilket i sin tur avspeglar sig i mitt månatliga arvode.

Vad vill du radera ur arkivet?

Det här inlägget från 2009 var väldigt väldigt pinsamt.

Hur mycket av din person har byggts tack vare/pga bloggen?

Får identitetskris av den här frågan!!! Jag vet inte vad som är vad eftersom jag alltid hållit på. Gillar jag att skriva listor, sammanfatta, blicka framåt och skapa mål, för att bloggen har fostrat mig till det? Eller bloggar jag om det för att jag helt enkelt är lagd så? Jag och Yrsa pratade om något liknande häromveckan. Att man som skrivande person tar tid att sitta ner och reflektera över saker. Över sina relationer, över sitt känsloliv, över detaljer i vardagen. Medan många andra kanske mer glider med. Det finns fördelar och nackdelar med båda, förstås, och det är svårt att veta vilka personlighetsdrag som kommer inifrån och vad som mejslas fram med tiden.

Jag tror att jag har skapat bloggen och bloggen har skapat mig.

Tack älskade älskade läsare för att ni är här och hänger med mig. Vet att jag är störig ganska ofta! Kanske kan ni se på mig som en gammal vän – någon man tycker om trots och tack vare alla märkliga egenheter?

Tack till Mia och ni andra som kommenterar så ofta. Tack till alla som hänger här som spöken – men som ändå GÖR det. Tack till er som bara kommer in någon gång i bland. Tack till er som hjälper varandra i kommentarsfältet. Jag vill tro – jag behöver tro – att den här platsen spelar roll, att det finns mening att fortsätta skriva. Ni får mig att tro det!

Grattis på artonårsdagen bloggen. Vi kör vidare i många år till ❤️