Läsarfråga: Det kanske skulle vara för personligt, men hade varit väldigt intressant att läsa om! Hur det egentligen är att vara *influencer*. Vad som är värst och vad som är bäst, typ. Hur folk i din närhet reagerar på att du dokumenterar så mycket? Bästa minne? Heppåre! Vet att jag har skrivit en lista om detta tidigare. Jag fyller i den igen! Hur länge har du bloggat? Sedan mars 2007. Då var jag tolv år och kunde skriva såna här intressanta saker: Och såg ut såhär: På vilka sajter? Blogg.se, Spotlife, Devote, Metro Mode och sedan två år tillbaka här på Baaam. Vem tar dina bilder och vad har du för kamera? Jag själv, med en Nikon D750 och ett objektiv som heter Nikkor 50mm f/1.4. Ibland anlitar jag fotografer till samarbeten (och då anger jag såklart dom som fotograf). När Ia jobbar hos mig så hjälper hon mig att fota. Ibland ber jag andra i min närhet ta en bild eller två. Och ibland fotar jag med en polaroidkamera eller med min analoga, Nikon FE. Ofta fotar jag rätt och slätt med telefonen, en Iphone X. Vad är det bästa med att blogga? Att jag har en läsarskara, en målgrupp, ni, som av en oförklarlig anledning vill följa med i mitt liv och läsa om vad jag tänker, känner och gör. Det är så sjukt???? Men att jag har möjlighet att inspirera (har jag hört) och påverka är ju jävligt fett. Ni är det bästa. Att jag har så mycket av mitt liv konserverat. Att jag kan kastas tillbaka till hur det var att vara 15, 18, 20, genom några knapptryck. Att jag får pyssla med text och bild och skriva guider och liksom ~pyssla~. Får utlopp för det visuella OCH det tankemässiga. Och att jag dessutom kan leva på det. Jobba från vilken plats jag vill. Bestämma själv över mina arbetstider. Att det fungerar som ett CV, och att det ger mig fler jobbuppdrag och möjligheter att sprida mitt författarskap och mina kurser osv. Att jag lärt känna flera av mina närmsta vänner genom blogg och instagram! Att jag blir bjuden på roliga fester och kan få typ choklad levererat till dörren :) Och det sämsta? Ibland får jag panne på att vara s.k. offentlig, och vill gräva en grop och stanna där. Jag kan bli helt paranoid och superängslig, börja tvivla på exakt allt jag skrivit och gjort, tror att alla skrattar åt mig. Men egentligen – må så vara. Att bli granskad i sömmarna och ibland få kommentarer om att jag borde göra si och borde göra så och hur vågar du och tänk på det här nästa gång. Att det inte riktigt finns utrymme för att vara en människa med fel och brister. Att yrket är så nytt och att det därför aldrig finns äldre människor, som jobbat med detta länge, som jag kan rådfråga. Att jag har svårt att ta ledigt helt och hållet. Men börjar bli mycket bättre på detta nu. Jobbar nästan aldrig på helger och kvällar längre och mår så mycket bättre av det. Att jag nästan alltid känner att jag kan göra mer och bättre. Hur reagerar folk på att du dokumenterar och fotograferar så mycket? Folk är ju artiga och snälla liksom. Det är möjligt att de muttrar bakom min rygg, men de flesta av mina kompisar är väldigt peppiga och uppmuntrande. Vi pratar i allmänhet väldigt lite om bloggen som jobb, nu när jag tänker på det. När jag fotar på en fest så brukar jag fråga folk i eventet om det är okej att jag lägger ut bilderna. Jag är också bra på att ta några bilder och sen lägga ifrån mig kameran, att liksom "ha det gjort" så att jag kan vara totales närvarande sen. Och min omgivning vet ju att det här är mitt jobb, och jag tror generellt sett att folk tycker att det är kul att jag fotograferar. Johanna skrev i en gruppchatt efter en fest: Tyckte att det var så gulligt. Men det är klart att jag funderar på hur mycket rätt jag har att broadcasta andras liv. Mitt eget är ju en sak, men alla människor runtomkring mig. Men jag tror och upplever att de vet att jag vill dem väl, att jag respekterar dem, att jag också respekterar deras integritet. Och jag dokumenterar ju långt ifrån allt jag gör. När jag var yngre hängde kameran med jämt, men nu är det inte så. Men ja. Det varierar nog från person till person. Vilket blogginlägg har du fått flest kommentarer på? Får alltid många kommentarer på kompisdejtsinläggen, av förklarliga själ. Här är det senaste. Hur många läsare har du i månaden? Ca 650 000 sidvisningar i månaden och runt 50 000 användare (unika besökare). Det är lite drygt tre fyllda Globen. Hjälp. Nämn en blogg som du tycker mycket om. Saras. [caption id="attachment_36850" align="alignnone" width="980"] 2014[/caption] Hur ser du ut när du bloggar? Sitter uppkrupen på stolen, på knä eller liksom hukad över datorn. Eller med benen i kors. Kan inte sitta på en stol med fötterna i golvet, som en vanlig person. Antar att jag har munnen halvöppen och har dålig hållning. Hur många inlägg skriver du i veckan? Jag hittade den här listan i mitt bloggarkiv från 2015. Då hade jag skrivit "runt tolv stycken". Serri. Fattar inte hur jag orkade eller hann med. Nu har jag ju övergått till tre inlägg i veckan och det känns som att jag har RYMD runt omkring mig. [caption id="attachment_34333" align="alignnone" width="980"] Klassisk bloggbild från 2008. Mackor med avokado, keso och örtsalt!!!![/caption] Kan du leva på din blogg? Japp. Men jag vill inte att bloggen ska vara min enda inkomstkälla, vill stå på flera ben, vill utmanas och lära mig nya saker och jobba ihop med andra. Och det gör jag ju, i och med att jag skriver böcker och gör författarbesök och föreläsningar, håller i skrivkurser och gör en del skrivuppdrag. Hur mycket tid lägger du på din blogg då? Det här är svårt att säga efter som bloggen innefattar så många olika saker: fotografera, redigera bilder, planera kommande inlägg och gå och grubbla och fundera, skriva bildtexter och längre inlägg och guider, svara på mail och kommentarer och sköta sånt som är relaterat till bloggen, typ samarbeten. Skulle säga att jag i nuläget lägger ungefär 50% av min arbetstid på bloggen. Resten på skrivkurser, föreläsningar och skrivande. Och admin. Har du några gamla headers på lager? Jajebus: Hur länge kommer du blogga? Tills jag får barn kanske? Eller lite till? Vill inte göra en Penny Schulman, men samtidigt: satan vad skönt att ha en inkomst från bloggen under tiden man är föräldraledig. Alltså utan att outa barnet. Men det är många år kvar tills dess. Då är då. Nu är nu. Just nu känner jag blogglust, det är kul, det är spännande att se hur den här platsen kommer utvecklas framöver. Jag tror på den. Vill vara här, med er. Nämn några gamla blogginlägg som känns: Nisse. Då händer det: hon sticker upp sina pekfingrar i hans näsborrar. Den italienska kvällssolen är som en mjuk tunga mot insidan av låret. När du slutade använda cykelhjälm så började jag använda min. Provence, 9 juli.
