Det är den näst sista dagen på året. Det är sammanfattningarnas och reflektionernas tid. Det här behovet av att sätta punkt och börja om på nytt – är det bloggen som har gjort mig sådan? Idén om Det nya är ju bara ett påhitt, tiden är inte uppdelad i bitar, den flödar på som vanligt. Men. Jag har skrivit årssammanfattningar här i ungefär femton år. Varför skulle jag sluta nu? Hur utmärkte 2022 sig för dig?En tidslinje:Skrev klart ett manus med Alice och Johanna och utvecklade några fler idéer.Min bror och hans familj flyttade hem till Sverige.Saras och Johans bebis föddes. Efter månader av magont tog jag körkort, jag gjorde faktiskt det.Ryssland invaderade Ukraina, det blev krig.Åkte skidor för första gången på tretton år, med hela min familj på pappas sida.Gick i terapi hela vintern och våren. Tidiga, tidiga morgnar på Riddarholmen.Åkte på kompisresor till Bornholm och till Toscana. Var glad.Reste till Kullen med min mamma och mina bröder. Magdalena Andersson fick lämna över statsministerposten till Ulf Kristersson.Mahsa Amini dödades och en demonstrationsvåg utbröt i Iran.Mitt bokmanus blev refuserat. Kändes hopplöst.Världsekonomi i kaos.Käkvärk.Moas och Eriks bebis föddes.Manuset blev antaget.Familjegroll.Åkte ensam till Rom och stannade 1,5 månad. Hur har du mått jämfört med tidigare år?Jo, men i det stora hela bra. Har haft mindre jobb i år gentemot tidigare och jag har bejakat det, i stället för att bara rusa in i nya projekt. Johan har varit en underbar konstant i livet. Trygg och snäll och (nästan) alltid sugen på att hitta på saker.Har verkligen verkligen kämpat med mitt skrivande, men det är inte över förrän det är över. Och Rom. Rom gjorde något underbart med mig. Men framförallt hjälpte terapin mig att, när jag hamnar i ett trassel av känslor, kunna ta ett kliv bakåt och försöka se dem utifrån. Terapin och yogan har visat mig att det går att djupandas och komma ner i kroppen. Men början av året var väldigt tung. Och vi har väl haft en del familjetrassel också. Men allt som allt kommer jag nog se tillbaka på 2022 som ett bra år. Någon insikt från 2022?Jag kan inte låta rädslor jag hade som barn, när jag var försvarslös, styra mitt liv nu när jag är vuxen.Jag kan inte laga andras relationer.Jag behöver inte försöka ordna upp stämningen.Jag behöver inte alltid be om ursäkt först.Vila i vänskap som känns på insidan.Det kommer alltid stunder i skrivandet då allt känns hopplöst och omöjligt, men den känslan går över.Jag kan andas mig lugn (för det mesta). Känslan av att vara riktigt jävla glad hör inte till tidiga tjugo, den bor kvar i mig!!!Sydeuropa finns. Vad gjorde dig glad 2022?Åka skidor med mina brorsöner och småsyskon och bjuda på varm choklad i backen. Sommarens resor och utflykter ihop med folk jag är tokig i. Att jobba från kontoret med Sara (och nu Johanna!). Att hålla skrivkurser med Yrsa, att vara ledig med Yrsa. Tjocka små bebisar inuti och utanför magar. Styra fest och middagar med Johan. Antagningsbeskedet och hur det gav mig en riktning. Att ligga på en bänk i Rom och se upp i himlen, på stararnas fiskstimsliknande formationer. Att trivas bra i mitt eget sällskap. Vad önskar du av 2023?En lugnare omvärld? Kanske för mycket begärt. Jag hoppas att jag hittar ett lugn i redigeringen och släppet av boken. Jag vill sluta pika och i stället prata klarspråk eller låta bli att säga något alls. Jag vill fortsätta yoga. Jag vill umgås med mig själv, på lokal. Jag vill åka iväg med mina vänner igen. Resa själv igen. Jag vill alstra värme som jag kan ge vidare till andra. Det där sista lät ostigt. Men jag är ju ganska ostig, det har vi lärt oss vid det här laget. Just det: jag vill brasklappa mindre 2023. Gott nytt år KÄRA du. Tack för att du har hängt här med mig under 2022 ❤️ Sida vid sida genom livet, visst? Så känns det i alla fall för mig.Vore så fint att läsa dina tankar.Hur utmärkte 2022 sig för dig?Hur har du mått jämfört med tidigare år?Någon insikt från 2022?Vad gjorde dig glad 2022?Vad önskar du av 2023?Läs också:Årskrönikan 2021
