Försöker minnas det här året. 2021. Försöker verkligen. Tittar på bilder från året innan och tänker: det hade lika gärna kunnat vara samma år. Tiden kladdas ihop. Samma lägenhet. Samma bokmanus. Samma pojkvän. Samma pandemi. Men det har hänt saker såklart. Januari. Jag gick upp 06.30 och skrev om morgnarna när det fortfarande var lugnt och tyst i lägenheten. Ville känna att tiden var min, att det fanns rymd runt mig och texten. Umgänget fortskred på samma sätt som tidigare: vi träffades utomhus på promenader. Hade en speciell hylla för mina promenadkläder som jag grep efter varje gång: långkalsonger, jeans, långärmad t-shirt, fleecetröja, scarf. Gick och gick i Säbyholm, Hellasgården, Mariaberget, Årstaviken. Cyklade till kontoret med dubbdäck. Jag och Yrsa höll våra kurser via Zoom. Johan var nyss hemkommen efter sin termin i Schweiz och det var jag så tacksam för. Februari. Kylskåpet pajade, rören kukade ur och vår bil blev påkörd på samma vecka. Jag och Johan åkte till hans familjs landställe i Skåne och jobbade därifrån en vecka, det gjorde mig lugn och glad. Rören hade frusit men vi löste det med hjälp av grannens kupévärmare. Jag började övningsköra. Sara och jag hade fixardag på kontoret och vi gjorde en minirenovering av badrummet hemma, äntligen. Och de långa promenaderna fortsatte. Clubhouse blev en grej och det gav mig enorma stresspåslag, jag orkade inte med ännu ett media, jag undvek appen tills hypen la sig. På bloggen skrev jag "Jag har varit så ängslig generellt den här veckan, självkritisk, ångestfylld, behövt sucka ut luften, flimmer i ben och armar. Och så allt hemmajox på det. Bra är då att ta med löparkläderna till kontoret och få med mig Sara ut på en runda det sista vi gör innan vi stänger ner datorerna för dagen. Över till Kungsholmen och tillbaka. Västerbron en lång tunga över till något annat. Inte samma stråk fram och tillbaka fram och tillbaka." Mars. Det började blomma. Vintergäck, snödroppar, små små levande organismer som gjorde mig hoppfull. Månaden tjusade oss med många soltimmar, så jag och Sara kunde äta vår lunch utomhus nästan varje dag. Jag satt i juryn till ljudbokspriset och lyssnade på 36 timmar ungdomsböcker på två veckor, och städade mig igenom hela lägenheten under tiden. Och så skrev jag en erotisk novell som utspelar sig på Dramaten. Fick en guidad tur av en så gullig tjej, vi gick runt i de pandemitysta korridorerna. Jag och några ur bokklubben vågade oss ut på en uteservering för första gången på många månader. Under den här perioden jobbade jag halvtid med skrivkurserna, vi höll så många. En sak till: Jag hade Kajsas bebis i min famn för första gången. Hade står emot i ett halvår pga C, men plötsligt kunde jag inte motstå det längre. April. Vi köpte en segelbåt! Jag och sju andra kompisar. Så den fixade vi med. Jag var jag på Barrels på Bysistorget kanske ... fyra gånger? Satt där och drack bärs och åt hamburgare under körsbärsblommen. En gång för att fira att jag och Sara varit kompisar i sju år, på dagen. Samma dag började vi jobba lite smått med Nyck! Mer då. Firade påsk i Hälsingland, min favorithögtid. Och så hade jag panikont i magen igen. På akuten konstaterade men urinvägsinfektion, i någon slags helveteskombination med min IBS. Skrev i ett inlägg: "Vet att vi är många som nojar över vänskapsrelationer just nu. Det svåra i att tacka nej eller inte initiera umgänge med pandemin som skäl, men så kanske det uppfattas som ointresse? Har läst om många som upplevt mindre fomo det här året men jag tror att den har förvärrats för mig. Är rädd för att 'halka ur relationer', att förlora närheten, att bli uträknad." Maj. Jag var i Hälsingland två gånger, för att hjälpa mamma att anlägga en stor rabatt. Först vid valborg och sedan senare, med Sara. Hade precis fått veta att hon var gravid och vi behövde hitta på ursäkter till mamma och Calle för att hon inte skulle dricka alkohol. Himlen blev rosa och det kändes som en hälsning från bebisen. Jag, Elias, Julia och Johan åkte ut och seglade. Skriv med Yrsa och Flora fick sin nya hemsida och vi släppte vår första onlinekurs! Johan bodde praktiskt taget i verkstaden och byggde modell till sitt examensarbete. Klara Tuva fyllde år och vi firade henne i hennes mammas trädgård – första festen på evigheter! Det var så underbart att återse vännerna igen, även om mycket fortfarande var skakigt (inte minst det sociala). Yrsa frågade om inte jag ville komma till hennes familjs landställe och skriva i några dagar. Skrev: "Hon har varit här några veckor och arbetat med sitt bokmanus. Huden solbränd redan. Jag kom hit med staden i kroppen, jobben som jag hoppat mellan, pingponghjärna. Skönt då att få ta en eftermiddagspromenad i allt det gröna (men ännu inte helt utslagna träd, det känns bra, skönt, ingen brådska)." Juni. Johan tog examen efter fem års arkitektstudier! Vi och våra vänner seglade till Gällnö. Det var ett ljuvligt dygn fram tills att jag trampade ner med vänsterbenet i en lucka på segelbåten och slog i mitt bäckenben så hårt att. Ja men. Har aldrig haft så fysiskt ont förut tror jag (och det tog mig nästan ett halvår att bli återställd). Sara och jag tog fram våra NYCK-böcker. I anslutning till midsommarafton åkte vi till Skåne, först till Johans föräldrar och sedan till Elias landställe. Jobbade därifrån och firade sedan midsommar, tittade på fotboll på uppspända lakan, somnade i solen. Jag var i Hälsingland med familjen (Froste, Dana och Aren kunde äntligen komma och hälsa på oss från Kalifornien – Aren som snart skulle fylla två hade aldrig träffat sin farfar och sin farbror pga pandemin). Skrev: "När vi kom fram var husen tysta. Jag bredde en limpmacka med ost och gurka. Höll den i handflatan när Johan och jag gick ner till älven. Klockan var halv elva men himlen var ljus. Vi puttade ut ekan, jag hoppade med mycket möda i, ah, så låter det om mig jämt, ah, för jag har fortfarande ont i benet. Men så rodde vi ut. Jag vid årorna och Johan i aktern. Mackan i knät. Älven låg stilla, det gnekade om klykorna när jag drog årorna mot mig, årbladen klöv vattnet. Vi var på gott humör. Jag sa, nu hade det passat att fria till dig. Men man hade väl fallit över bord." Vi börjar så, med den första halvan av 2021. Så skönt att veta att detta ligger framför oss. Våren. Gott nytt år kära kära du. Vi ses i nästa. <3 Läs också: Årskrönikan 2020. Lekar till nyårsafton. Topplistan över de bästa teveserierna jag såg 2021.
