Jag har skrivit en (högst personlig) årssammanfattning, månad för månad. Sätt på er stora scrollfingret, nu åker vi. I januari läste jag 7,5 poäng gotisk litteratur, som en del av litteraturvetenskap B. Johan och jag åkte till Dalarna en helg, det var min julklapp till honom. Han var sjuk större delen av tiden så jag tog promenader själv, lyssnade på Frankensteins monster som ljudbok och när jag kom hem läste jag Edgar Allan Poe. Han hade pluggat så hårt innan jul och det enda jag ville var att vila med honom. Och det gjorde vi verkligen. Sara flyttade in på kontoret! Agnes tog sin juristexamen och hade redan fått jobb på advokatbyrå och vi blev bjudna på otroliga mängder melanzane alla parmigiana och foccacia. Minns den kvällen, hur otroligt varm jag var i kroppen. Vi åkte till Södra teaterns nyöppning sen. Stora scenen var omgjord till dansgolv och vi stod och stampade där. I februari firade Johan och Sara 10 år som par! Minns att jag, Johan, Gustav och Yrsa satte oss i ett hörn och stannade där större delen av kvällen, helt upptagna av varandra. Jag föreläste på Författardagen på filmhuset och var pissnervös, men känslan efteråt: den skulle man vilja tappa upp och sälja dyrt. Gustav fyllde år och vi var 45 pers som lekte game show, det var så kuuuul. Såg Dolce i Slakthuskyrkan! En underbar konsert! Johan, Elias, Julia och jag åkte till Runmarö en helg och gjorde det vi gör bäst: lagade mat, drack vin, spelade spel, tog promenader. Sedan skickade jag in min hemtenta, hoppade av Littvet B och tog båten över till Gotland. Där blommade redan blåsipporna – våren kom redan i februari. Efter några dagar av skrivande kom Alice och Johanna och vi pratade och pratade och skrev och skrev och skrev. I mars, och det här vet ni ju, kom pandemin till Sverige. Jag, Johanna och Alice skrev hela månaden. Jag och Maja pysslade och hon tillverkade Pingis, en otrolig souvenir för tiden. Jag medverkade på Årets Selma, ett litteraturevenemang på kvinnodagen, men sedan var det slut på sådant. Jag hade sån ångest, hela mars vill jag minnas att man bara oroade sig och oroade sig och oroade sig. Man blev bra på att hitta på coronasäkra aktiviteter (typ till Skansen) även om allt kändes väldigt godtyckligt och oklart i början. Ikonisk bild på Julia när vi sitter på restaurang men hon använder kvitton för att slippa ta i pepparkvarnen. I övrigt tillbringade jag och Sara mycket tid ihop på kontoret. Vissa morgnar promenerade vi ihop och plockade snödroppar eller tussilago längs vägen. April tillbringades på olika filtar. Tänker på hur mycket jag träffat Sara och Johan det här året, hur jag hojat över till dem på fem minuter och fått en drink i handen. Så glad för dem. Och Maja, en otrolig vän, trofast som en hund. Jag och Johan satte upp gardiner. Vad mer? Jag deppade lite över att inte kunna åka till Hälsingland eller Skåne men det var bara att bita ihop (inget mot vad vården gör jag VET) och glädjas över att alla ändå mådde bra. I maj kom sommaren, det gör den alltid. Jag åt min frukost på vädringsbalkongen varje morgon när solen sken. Jag gick runt med den där uppumpade känslan i kroppen, allt var så vackert och frodigt att jag inte visste hur jag skulle hantera det. Det är för mycket, sa jag till Maja i telefon. Klippte Coronalugg. Vi firade Moa vilket var helt underbart. Jag och Yrsa höll våra första digitala kurser! Hålla andan kom som pocket (frågor och svar om boken här) vilket gjorde mig lycklig. Och så fick jag svar från Valand att jag inte kommit in det här året heller. I slutet av månaden fick Black Lives Matter-rörelsen fart, överallt rapporterades det om polisvåld och rasism. Det här präglade stora delar av försommaren, lär mig fortfarande mycket. Juni. Kompisarnas månad. Den tillbringades utomhus, på olika filtar. Det var varmt, så varmt, jag satte på mig morgonrocken och gick rakt ner till viken. Ofta cyklade vi till Långholmen där det låg andra och väntade. Maja hade haft corona och var äntligen utsläppt från sin karantän, jag blev så full den kvällen, oj oj oj vad taggade vi var. Lollo berättade att hon var/är preggers! ♥ Över midsommar åkte jag och Johan till Österlen, ingen plats som Vitemölla. Jag skrev en dramatisk text som sedan ljudproducerades: Smutstvätt. Jag och Yrsa höll skrivkurs för ungdomar på Uppsala stadsbibliotek i nästan 35-gradig värme. Så glad för de dagarna med Yrsa. Så glad för Yrsa. Juli! Semestermånaden! Och en blåsig och molnig sådan. Jag tillbringade några dagar på Yrsas landställe ihop med älskade bokklubben. Sedan tog jag tåget till Grebbestad där jag hängde med familjen. TVÅ ljuvliga dagar på klipporna fick vi, resten var kalla och blåsiga. Johan anslöt och senare åkte vi vidare till Skåne, där vi tillbringade ett par veckor. Jag läste och han byggde vedbod. Vi tältade på Kullahalvön med Elias och Julia. Vi paddlade kajak och hamnade på dödsön. Vi köpte en bil! I efterhand verkar det som om det var vilken sommar som helst, men det var det ju inte, nästan jämt fanns nojan och oron där. I augusti åkte jag till Runmarö för att skriva. En vecka med datorn, böckerna och insekterna. Morgondopp och cykelturer och en text som plötsligt öppnade sig för mig. Efter lång lång lång tid av motstånd så kändes skrivandet plötsligt görbart igen. I Stockholm fick vi några fler tropiska nätter och vi fortsatte umgås utomhus. Sara och jag åkte till Hälsingland på konferens i slutet av månaden. Det var min första Hälsinglandsvisit på hela året. Sedan började vardagen på kontoret igen. Jag spelade in youtubeserien med Always, årets största influencersamarbete, och det var en så rolig vecka, älskar att vara i produktion. Underbara september kom. Kajsas och Pers son föddes! ♥ Det kändes verkligen som att pandemin var på väg bort (såklart lätt för mig att säga som inte jobbar inom vården, men statistiken såg ju väldigt positiv ut). Johan och jag bilade till Schweiz, där han skulle plugga arkitektur. Jag stannade i tio dagar och vi åkte över till Italien ett par gånger. Övernattade vid Comosjön. Det var helt tomt överallt. Sedan skjutsade han mig till flygplatsen och jag hulkade innanför mitt munskydd. Att inte få hålla hans ansikte i mina händer på flera månader? Det gick inte att begripa. I Stockholm släppte Klara & Jag sitt album Det slutar inte här och de hade releasekonsert på Bouqeria. Man fick inte gå runt mellan borden men vi ställde oss på stolarna. En fullkomligt ljuvlig, för att inte säga euforisk, kväll. Sara och jag introducerade måndagsfrukost på kontoret. Yrsa och jag utvecklade en romankurs som vi höll i Värmland. Den blev så lyckad. Viggo och hans söner kom på besök och vi traskade runt vid vårt barndomshem. Den 16 september började jag det som blev min höstrutin: skrivmorgnar. September var 2020:s bästa månad. Så kom oktober. Skrivmorgnarna fortsatte. Jag åkte till Hälsingland och i vanliga fall brukar det fylla ett stort ensamhetsbehov, lättnaden i att vara ensam med mitt huvud, men när jag kom dit kände jag mig rastlös omedelbart. Bättre blev det när Yrsa kom och gjorde mig sällskap. Skrivresor med henne är bland det bästa jag vet. Över tio av mina vänner fick corona den här månaden. Jag nådde 50 000 ord i mitt manus, ett stort delmål, och printade ut det för genomläsning. November började med de nya skärpta restriktionerna: träffa bara personer du bor med. Att bo i ensamhushåll den här hösten har verkligen varit en prövning. Jag förstod hur bra jag haft det i våras, bara det att kunna luta huvudet mot någons axel i soffan. Jag bestämde mig för att inte åka och hälsa på Johan i Schweiz och det gjorde så förbannat ont. Jag gick på så många promenader i november, i snålblåst och regn och mörker. Ofta med en kompis vid min sida. En sak som varit svår är hur olika folk tolkar restriktionerna: det känns som att man gör fel hur man än gör. Även om man följer restriktionerna till sitt yttersta så finns det alltid någon som kan bli ledsen och besviken på att man tackar nej (trots att man försökt göra det som är rätt). Det är godtyckligt också, man kan tolka dem till sin fördel, alla gör det, för det är lättare att peka på någon annan än att granska sig själv. Ugh, blev så utmattad av det här. Hur som helst: Sara och jag sprang ihop varje vecka. Jag och Yrsa bildade bubbla och åkte till hennes lantställe och skrev. Jag skrev "jag är glad" och det var en stor sak, jag hade inte känt mig ordentligt glad på länge. Sedan höll vi vår digitaliserade romankurs hemma hos mig, det var så roligt, att få jobba med en vän på det här sättet, jag är så tacksam för det. Bodde hos mamma och Calle. Vi tre har kommit varandra så nära den här hösten, blivit ett tremannagäng. December månad och promenaderna fortsatte. Så även utomhushänget. Jag såg 6 säsonger Sex and the city. Jag och Sara hade julkonferens. Den tredje veckan i december skickade jag och Yrsa våra manus till varandra för genomläsning och sedan hade vi ett femtimmars responssamtal! Nu ligger manuset och vilar, jag ska börja jobba med det efter julledigheten igen. Den 27 december vaccinerades den första personen mot corona. Den 28 december, alltså i måndags, kom Johan hem till Stockholm igen. Älskade älskade människa. Gott nytt år ni otroliga läsare. Vilket år va. Tack för att ni läser och snicksnackar med mig och varandra i kommentarsfältet. ♥ För att citera Linnea Henriksson: Det kommer en tid efter den här tiden.
