Vill berätta om min fredag och lördag. Efter att jag återvänt från olivskörden, skrubbade jag mig under naglarna och svidade om till fredagsstassen. Promenerade mitt snabbaste genom stan, över bron, till Trastevere. Uppför kullen, Gianicolo. Camilla (som jag träffat genom nätet) och jag hade stämt träff på Bar Gianicolo. Drack en spritz och surrade halsduken om mig. Sedan gick vi till en restaurang runt hörnet, vid namn Scarpone. En stor underbar hall full av italienska familjer. Camilla tar mig till så bra ställen! Bortskämd! Jag åt Roms godaste spaghetti vongole. Eller, det kan jag knappast veta, för det är den enda vongolen jag ätit sedan jag kom hit, men jag har svårt att tro att det kan bli särskilt mycket bättre? Camilla är konsthistoriker och pekar ut ställe efter ställe och jag lyssnar och nickar med munnen formad som ett o. Här är Bramantes Tempietto, tidigt 1500-tal. Vi gick ner på stan igen. Satt på en bar och gaggade och tittade på folk och vips hade det gått sju timmar. Innan vi skildes åt frågade jag Camilla om hon hade något tips på min lördagsaktivitet. Hon föreslog Palazzo Colonna. Så blev det! Lördag morgon och jag knallade ditåt efter ett par timmars morgonjobb. Ett blygsamt litet palats. Lyssnade på klassisk musik och gick långsamt runt i rummen. Läste att Dante bodde där under en Romvisit någon gång på 1200-talet. Bara en sån sak. Sedan har det utsmyckats och utvecklats fram till 1700-talet. Nu är det öppet som museum. Jag blev helt tokig av all trompe l’oeil. En förunderlig kristallkrona. Satt och läste i parken en stund. Japp bild tagen med självutlösare, måste ju göra mitt jobb som bloggare!! Tjusigt. Satte mig och jobbade på kafé i ett par timmar. Sen shoppade jag smink på Sephora. De har Charlotte Tilbury här förstår ni. När jag promenerade hemåt hade klockan blivit fem och solen höll på att gå ner. En krum liten tant gick fram och tillbaka i tunneln med tredubbla glasögon och något som lät som en metalldetektor. Köpte gelato som jag åt på torget. Godast var salt karamell.Resten av kvällen tillbringade jag i soffan. Käkade pasta och tittade på Vatikanflickan. Pratade i telefon med mamma, såg på när hon gjorde sig i ordning för en middag. Pratade i telefon med Johan, han hade ätit lunch på Pelikan med våra kompisar och druckit öl på Gyldene freden. Kände mig lite ensam, precis som förra lördagen. Hade nog kunnat göra något om jag hade velat. Men jag orkade inte? Hur roligt och spännande det än är att träffa nya människor och vara på nya platser så tar det ju energi på ett annat sätt än att träffa folk man känner väl. Ni fattar.Så småningom blev det söndag. En toppendag skulle det visa sig. Men mer om den i ett annat inlägg.Läs också:Olivskörden i Palombara
