Det hände sig som så, att jag åkte en timme utanför Rom, för att vara med och skörda oliver. Ni kanske minns att jag berättade att min storebror Froste och hans lilla familj har varit i Rom den senaste veckan? Anledningen till det är alltså att Danas farbror har 60 olivträd som behöver skördas såhär års. Jag deltog under ett dygn. Det var fullt ös direkt när jag kom fram. Jag kände mig lite handfallen till en början. Hur gör man egentligen när man skördar oliver? Jo, det ska jag berätta. Några personer är ansvariga för att lägga ut nät under träden. Med hjälp av några smattrande krattliknande mojänger så skakar man ner oliverna på näten. Mojängerna är kopplade till bilbatterier så att de får el. Här är Danas kompis Amanda! Oliverna regnar ner, en efter en. Vissa träd bär mer frukt, andra mindre. Ibland går det lätt, ibland sitter oliverna fast hårt. Ibland ramlar de ner rakt på en (på huvudet, i ögonen, på ryggen, som hårda ekollon). Sedan samlar man ihop oliverna genom att fösa ner dem i korgar. De är sura och oätliga som de är, men man kan lägga in dem eller skicka dem till pressen och göra olja. Här är Danas farbror och en familjevän till honom, en tystlåten pianospelande ung italienare som jag hade blivit kär i om jag var sexton. Vibrationerna av krattorna gör att man får fett ont i axlarna men det är kul ändå (uppenbarligen). Det går även att kratta ner oliverna manuellt. Om man når grenarna det vill säga. Amanda föredrog det. Mer harmoniskt så. Aren föredrog att bjuda oss på mat från sin matsal. När han är i naturen kan han roa sig själv i timmar. (Och ibland roas av Lilla spöket Laban, i en myshörna gjord av olivnät och olivkorgar) Vi fyllde korg efter korg med oliver. Paus för granatäppeljuice! Och barkbåtsfix. Sen rengör man oliverna genom att rulla ut dem över ett galler och plocka bort eventuella kvistar. Har man tur får man ett glas prosecco som tack för bra jobb. När ungefär två ton oliver är plockade och rensade kan de skickas till pressen och bli till kryddig, gräsig, underbar olivolja! Restprodukterna skickas till stora företag som typ Zetas eller Monini och pressas igen. Glugg glugg glugg!
