Nu ska ni få följa med på den stora utflyktsdagen! Alla som är intresserade av vackra ting, konst, färg, arkitektur och inredning, vänta ni bara. Men: Vi inleder inlägget med en bild på oss från tåget. Vårt tremannagäng på äventyr! Vi skulle byta tåg i Nice och hade typ 45 minuter att slå ihjäl. Det var precis vid lunchtid så jag knappade in best pissaladière in Nice, och så styrde vi stegen ditåt. Vi gick till Lou Pelandroun som mer eller mindre var ett hål i väggen. Köpte med oss färdkost som vi åt på nästa tåg. Pissaladière är en specialitet från Nice. Det är en lökpizza/tarte som ibland har sardeller, ibland oliver, ibland båda. Den här, som hette pichade (och tydligen är en specialitet i Menton) hade tomat, oregano och sardeller på. Borde vi ha bott i Nice den här månaden i stället kanske? Både jag och Johan fick storstadssug när vi var där. Men Antibes lämpar sig så bra för det puttriga och långsamma föräldralediga livet. Hur som helst, vi åkte vidare längs kusten. En av de bästa sakerna med att vara på Rivieran är att tågspåret går längs med havet, så det är vacker utsikt nästan jämt och man kan kliva av på en massa olika fina platser. Just detta tåg hade en sorts soffa. Det muntrade upp. Vi klev av i Roquebrune-Cap-Martin. Vi hade bokat biljetter till en guidad visning och i väntan på att den skulle börja tog vi en kaffe på denna uuuunderbara snack bar. Den ligger precis vid Cap Moderne. Vi skulle se flera hus på vår guidade tur. Det första var Villa E-1027, Eileen Grays och Jean Badovicis modernistiska villa, byggd mellan 1926 och 1929. Normal utsikt därifrån! Intill ytterdörren fanns den här underbara muralen av Le Corbusier (som var vän till Eileen Gray). Kan dock vara så att han gjorde den, och andra väggmålningar där, utan hennes samtycke. Hehe. Ett kök. Färgerna, vinklarna. Huvudrummet! Modernisterna var ju besatta av teknologisk utveckling, så det här huset påminner om en stor båt, en färja. Och fönsterluckornas konstruktion påminde om tågrälsar. Så fina luckor. Skriver upp: viktigt med många små skrymslen och vrår, även om det inte alltid är det mest praktiska. Kaklet oj oj oj kära nån En perfekt liten utedusch. Ännu en väggmålning, samt ett litet matbord med korkskiva (så att det inte skulle slamra av tallrikar och glas, man ville höra havet, men jag tänker att det som slamrar mest är bestick, hade de bestick av kork också?) Trevlig skivspelare. Här kan man tvätta sin lilla nuna. Svag för runda hörn. Aksel och Alice har gjort en sådan i sin tjugotalslägenhet, det blev så himla fint. Sen gick vi vidare till nästa hus på den guidade turen. Unités de camping av Le Corbusier. Där kan man tydligen söka vistelsestipendium. En konstnär satt och målade (eller nåt) i skuggan. Fem hytter som var åtta kvadrat styck. Och intill: Le Cabanon, Corbusiers egen lilla sommarstuga i trä, där han tillbringade alla somrar fram till sin död. Det fanns en dörr direkt in till en restaurang, som han också ritade. Allt var så litet så det var svårfotograferat. Men så fint så fint jag dör. Ska bara kolla ut genom fönstret lite. Den gamla restaurangen intill var helt ljuvlig!!! Här satt gubbstrutten varje eviga dag. Smart att bygga sig själv en restaurang. Vackra färger i kombination. Fäller ut min solstol här då? Ahhhh VILL ÄTA Alla andra restauranginredningar kan dra åt helvete Ja ja. Sen var det dags att åka hemåt igen. Men rekommenderar att boka in en tur här om du är i krokarna! Kände såhär när vi kom tillbaka till Antibes. Åh, vår gulliga stad! Vi tog tåget hem, vilket tog en halv evighet för det var något strul. Sunna vägrade sova. Det luktade kiss. Det var folk överallt och fanns ingen sittplats. Ni fattar. Men till sist kom vi fram till Antibes. Johan köpte kött för att göra steak haché, vilket typ är en pannbiff. Han serverade den med en grönpepparsås, rostad potatis och grönsallad med vinägrett. Vilken OTROLIGT inspirerande dag i mitt lilla liv.
