Yrsa tog med mig till Sigtunastiftelsen för att skriva. Vi blev tilldelade flickrummet med rostapet. Anlände torsdag eftermiddag och checkade ut lördag morgon. Ett prästsällskap var där på en konferens och vi delade först lokalerna med dem och senare med ett bröllopssällskap som hade abonnerat hela stället. Har tillbringat många timmar i rosengården. Vi har gjort liknande resor många gånger och det finns en dans som vi kan dansa. Hon vaknar tidigare än jag. Vi säger hej i frukostrestaurangen över en kopp kaffe. Läser tidningen och pillar med våra frukosttallrikar i ett trivsamt lugn. Småpratar om någon artikel vi läst. Skiljs åt och sitter på varsin plats och skriver i några timmar. Träffas igen vid lunch, frågar: hur har det gått? Tar en promenad för att få upp blod i skallen, plockar ekollon, Yrsa säger med en Alla mot alla-röst: tjejer som känner sig lite ett med naturen när de plockar ekollon att sätta i en vas från Svenskt Tenn. Vi skiljs åt på eftermiddagen och möts igen innan middagen för ett glas. Det lilla glaset. Yrsa tittar på fotografier av stipendiater genom tiderna. Jag har en lek som jag leker. Ska skriva tusen ord om dagen i femtio arbetsdagar. Inte redigera, inte stryka, inte planera. Jag började fundera på ett tema i våras, jag skriver utifrån det, personer kliver in i textvärlden och vill mig något och jag skriver för att försöka förstå vad. Det är ostrukturerat och lustfyllt och på Sigtunastiftelsen kan man sitta med datorn i knät i kyrkan och skriva. Att få hålla på med något annat än att redigera redan befintlig text? Hade glömt bort hur kul det är. En skrivhelg i september. Tjugo grader i rosengården och rönnar tunga av bär. Yrsas gravidkudde som ser ut som en skalad falukorv och mina mjukisbyxor i vit velour. Gilmore Girls och pizza i sängen. Jag har varit lycklig, nej salig, hela helgen. Hade inte kunnat få en finare present. Tack Y.Fler inlägg om Skrivresor.
