Mendrisio, där Johan bor den här terminen, ligger i Italienska Schweiz. Ibland glömmer man bort att man befinner sig i Schweiz, det känns på många sätt som en italiensk småstad, de talar italienska här också. Priserna gör däremot att man känner att man befinner sig i Schweiz. Lyxigt är då att man kan åka över gränsen till Italien på en kvart, och en halvtimme senare befinner man sig vid Comosjön. Min bild av det här området är att det är schtekigt? Oj det var länge sedan jag använde det ordet. Men den bilden stämmer inte tycker jag. Det kryllar av små byar som varken känns vräkiga eller turistiga. Ja, det senare har förstås att göra med pandemin och att det är september. Vi var nästan ensamma, eller helt ensamma, på många ställen. I varje entré till butiker eller restauranger finns alkogel på ett litet bord, det hela verkar lagstadgat, och mask är obligatoriskt i mataffärer och i de mindre får man bara gå in en eller ett par stycken åt gången. Vi har inte haft några som helst symptom när vi har åkt runt. Brasklappar nu, men det känns viktigt att påpeka. Vi hyrde en lägenhet i en by som heter Molina. Ganska fort förstod vi att vill man ha morgonsol väljer man västra sidan av sjön, och kvällssol på den östra. Vi valde kvällsol. Här är huset! Lägenheten hade en UTSIKT. En VY. Vi handlade proviant i den yttepyttelilla butiken och drack vår fördrink i sällskap av de blånande bergen. Svårt att slita sig. Men sedan gick vi upp i byn. Hit. En liten Osteria Antica Molina. Trodde fram till häromdagen att en osteria är ett ställe där de serverar mycket ost??? Haha vad i hela. Nä nu skäms jag. Enligt wikipedia är det ett "italienskt värdshus" eller "liten restaurang". Vi åt trerätters. Det var så jävla gott hörni. Godast var inte den här risotton, även om den var otrolig, utan tiramisun med espresso till. Grin. Torgutsikt! Dagen därpå gick vi ner till sjön. En halvtimmespromenad på branta, slingriga vägar. Hit skulle vi! Lido di Fagetto. Vi hyrde varsin solsäng för 5 euro styck och la oss där och läste. Vatten och jag och vatten. Johan läste Alex Schulmans nya. Jag läser fortfarande Testamente. Vi beställde lunch. Lemonad och toast till mig och öl och piadina med bresaola och mozzarella till Johan. Varför har jag inte ätit sådana här italienska tunnbröd innan? Har sett att Zeta har börjat sälja dem i Sverige. Trevligt alternativ till macka eller quesadillas tycker jag. Lite skönt. Vi skulle fira min födelsedag i förskott och jag sa till Johan att då är det inte mer än rätt att vi beställer in varsin aperol spritz. Sugrören var okokt pasta. Froste ringde och jag pratade med honom medan han gick runt i kvarteret på Google street view. "Ser du den vita terrassen med solsängarna?" frågade jag. "Jajemen", sa han. "Vi ligger på de som är näst längst ut. Hej hej! Vad vill du ha från baren?" Sedan prommade vi hemåt. Uppåt, uppåt, varmt och svettigt. Kom upp till det här. Kära nån. Efter dusch och en kall öl i sängen gick vi upp till byn igen. Vi hade tänkt käka på Osterian igen, vi skulle fira min födelsedag där tänkte vi, men den var stängd, i stället hamnade vi på en annan restaurang som heter Trattoria Pippi. Vi var helt ensamma där. Alltså helt. Det var helt knäpptyst. Kvinnan som jobbade på restaurangen frågade inte vad vi ville äta, i äkta Italienskt manér, utan kom bara ut med rätt efter rätt. Hon blev ganska bestört när jag sa att jag inte äter kött, men sedan hämtade hon en tallrik med ost. Vi fick också ett enormt fat med pickles som ni ser. Vad i hela. Därpå åt vi en pastarätt och Johan fick vad vi tror var vildsvin, och till efterrätt åt vi tiramisu och drack espresso. Det bästa. Hon ställde fram en flaska grappa på bordet, ordlöst, och vi drack. Dömätta och småfulla gick vi hemåt igen, genom mörka gränder. Igår morse uppvaktade Johan mig med ja må hon leva i sängen och sedan fick jag frukost with a view. Grinade gjorde vi, för snart skiljs vi åt, men jag är så glad för de här dagarna med honom, så glad så glad så glad. Vi låg på stranden i några timmar, sedan begav vi oss hemåt igen på hemskt trånga små vägar, krockade nästan med en buss just vid en sådan krök där man inte vill ha möte, och så storhandlade Johan i en italiensk matbutik. Också det roligt. Inte bilkörningen, den är inte kul, men matbutiken. I morgon åker jag hem.
