Idag har jag varit i Hälsingland i en vecka, och idag åker jag hem. Tjoff tjoff sa det. Såhär såg min tisdag ut om någon undrar: Jag och Yrsa åt pyttipanna med stekt ägg till lunch. Äter det kanske ... tre gånger i veckan just nu? Tycker quorns är den vegetariska varianten som är mest lik originalet. Och med originalet syftar jag på skolans pytt. Sällskap, vilken grej! Yrsa sa att jag pratade i dubbel takt den första dagen. Men också lite otydligt och sluddrigt ibland? Alltså tydligt att jag inte riktigt pratat med någon på ett par dagar. Vi har suttit mitt emot varandra vid det röda bordet och bankat på våra tangentbord. Efter många långa timmar framför datorerna blev det eftermiddag. Vi tog med oss handdukar och necessärer ner till linskäkten. I linskäkten beredde man lingarn i begynnelsen, lin är Hälsinglands landskapsväxt, nu vet ni det. Jag döptes i linskäkten. Nu vet ni det med. Under den har min morbror byggt en bastu. Och bastun hade jag eldat varm. Ser ni vad det skummar på älven? Forsen har varit på hela veckan, ett konstant brus, som en motorväg. Till och med de stenar som är lika höga som jag själv har varit gömda under vågorna. Jag har nästan aldrig sett vattnet ligga så högt. Större delen av stranden är svald. Yrsa var först i älven. Modig! Hon kittade oss med varsin ansiktsmask i bastun. Jag är inte helt olik motorsågsmassakern här. Min tur. Iiiiiih. Inget som bad. Inget! Uppvärmda inifrån och ut vandrade vi uppåt. Jag satte mig på en stol och pratade pratade pratade med ett glas rödvin i handen medan Yrsa lagade tomatsås till oss. Sen spelade vi Bananagrams och tittade på Wahlgrens värld. Igår morse. Å. Å. Å. Herrå Hälsingland. Tack för gula asparna och skummande älven och knastrande brasorna och många nya ord i mitt dokument.
