Det är en fredag i mitten av juli och vi är på kompisresa i San Sebastián. Kvällen innan hade jag skickat ut ett meddelande: Vi möts 11:30 på Avenida de Navarra 5. Där börjar hajken som tar ca 3 timmar. Ta med vatten, nåt att snacksa på (det finns kafé i slutet), badkläder och bra skor!(Bakom bensinmacken finns en trappa som man börjar gå uppför, då hittar man till vandringsleden mot Pasaia) Vi plockade upp en kaffe och en spansk tortilla (som man fick i en baguette) och promenerade mot mötesplatsen. Vi gick upp upp upp. Det var svettigt och tungt. Första utsiktsplatsen var denna. Precis här fotade Johan mig för ett antal år sedan. Elias och Julia. Cute Överallt växte hortensia. Svettades och NJÖT Efter 2,5 timmar av samtal och stigning och backar och utsikter och ryggsvett, kom vi fram till fiskebyn Pasaia. Vi tog båten över till andra sidan. Det var väldigt svårt för oss att verka normala här för det satt en tjej med enorma silikonbröst bredvid som hela tiden skulle ta bilder med sin kompis. Ett dopp på det! Jävlar vad skönt det var att ta stora, ordentliga simtag efter att ha köttat på i vandringsleden. Klara Tuva och hemlig trosa. Sedan gick vi och satte oss på en skaldjursrestaurang. Jag åt tonfisk med en jättegod paprikaröra och drack en läsk med is och citron. Hugo åt pilgrimsmusslor. Och just det, vi delade på en massa calamares. Naturen på atlantkusten. Suck Efter maten gick några av oss bort till badplatsen San Juan. Hjärtan Jag sa NATUREN PÅ ATLANTKUSTEN, SUCK Vi tog en buss från Pasaia tillbaka till San Sebastián. Överallt Palestinaflaggor <3 Duscha sig, sätta på sig finskjortan, gå ner på stan. En tinto de verano tack (det är sprite lemon och rödvin, så jävla gott). Ett semestergäng! Fler hade anlänt. Agnes, Ludvig, My, Murre och hans kompisar Simon och Ludvig! Johan och Aksel gick till La Cuchara de San Telmo och beställde olika pintxos som de levererade till oss vid torget. Inte otrevligt. Av alla olika ställen vi åt på så var det nog favoriten. Det började spööööregna. Vi sprang så småningom in på närmsta bar och jag försvann ner i ett enormt glas med gin och tonic. Sedan gick vi vidare till en annan bar med litet dansgolv där vi dansade till Bad Bunny med spanska tonåringar. Den här bilden skickade vi till en av oss som hade gått hem i förtid och som, med skadat ben, köttade upp för baskiens typ brantaste backe. Kämpa! Vi brukar ju vanligtvis hyra ett stort hus och bygga bo där i en vecka, men den här sommaren var det ingen som riktigt mäktade med att styra upp det. Kanske var vi också sugna på nåt nytt! De som ville och kunde tog sig till San Sebastián och fixade boende själva. Jag som har en vallhundspersonlighet (i kombination med pms) tyckte stundvis att det var lite svårt att gruppen var uppdelad, kände mig splittrad ibland och rädd för att någon skulle känna sig utanför, men det känns som om kompisarna generellt sett tyckte att det var skönt att resa på det här viset! Alla kunde göra vad de ville; några surfade, andra åkte på dagsturer, några låg på stranden, andra hajkade. Ni fattar. Det möjliggjorde också att konstellationen var lite annorlunda än tidigare. Får se hur vi gör nästa sommar!Läs också:Tågluffguide – Frankrike och BaskienBillekar och aktiviteter för bilsemestern
