Hello! Tågluffrapporteringen är tillbaka. Vi åker från Saint-Jean-de-Luz i Frankrike till San Sebastian i Spanien, och ni – ni hänger med. Vi checkar in på ett pensionat mitt i San Sebastians äldsta stadsdel. Det har inte varit lätt att hitta boende i stan, det mesta var fullbokat i juli, men vi hittade tillsist några lediga datum och styrde vår resa därefter. För 85 Euro natten bor vi på Pension Edorta som drivs av en familj. När vi går förbi receptionen till det gemensamma badrummet sitter de och läser läxor eller tittar på teve bakom disken. De är så vänliga att man blir helt mjuk i kroppen. Första kvällen går vi ut för att äta pintxos, som är baskiska tapas, ofta serverade på bröd. De kalla rätterna står uppdukade på bardisken, medan de varma beställs från tavlor uppsatta på väggen. Först förstår jag inte alls hur vi ska göra. Vadå, ska man bara käka, och sen betala? Men så småningom förstår jag att personalen antingen räknar tandpetare, eller tittar på ens tallrik och räknar. Det finns bord att boka, men de flesta står längs baren eller vid barbord. Gatorna kryllar av folk, mycket turister förstås. Många har tagit med sig mat och dryck ut på torget och sitter på marken eller i trappor och äter. Vi beställer vin (ibland deras klassiska txakoli, ett vitt vin med hög syra och låg alkoholhalt) för 2 euro (överallt kostar ett glas vin två!! euro!!) eller cider som de häller upp från en meters avstånd för att det ska vara mousserande. Cidern smakar nästan som äppelcidervinäger. Det är en underbar sak att gå från bar till bar och äta några pintxos på varje ställe. Vad har Stockholm att komma med??? Andra dagen tillbringar vi på stranden. Det finns två: den mer familjeanpassade och den som passar bättre för surf, eller för "ungdomar" som det står i turistkartan. Zurriola. Min erfarenhet av storstäder med stränder (tänker specifikt på Barcelona) är att det är helt tjockt med folk, men här är det inte så farligt. Kanske för att det är lite molnigt. När vi fått nog av bad promenerar vi längs med strandpromenaden. Där ser trädens kronor ut som fjädrar. Tidigt märker vi att San Sebastian kryllar av raffiga damer i färgat hår och klirrande smycken. En så himla fin grej: strandbibliotek!!! Efter fyrtio minuter når vi strandens ände, och Eduardo Chillidas skulpturer, Peine Del Viento. Äter varsin Magnum Double och tittar på havet. Fan just det, vi måste gå tillbaka hela vägen också. Vad gör vi resten av kvällen? Enligt bilderna i min mobil käkar vi middag vid 22-tiden. Går från pintxosbar till pinxtosbar. Utser favoriten: La Cuchara de San Telmo. Här finns bara varma pintxos som beställs över disk. Maten känns mer vällagad än på många av de andra ställena. Bäst är att sitta på torget och titta på folk. Sämst är alla grabbgäng som har svensexor. Men vi konstaterar att San Sebastian är ett perfekt resmål för ett kompisgäng, eftersom man kan bada, hänga på stan, käka gott, dricka gott, åka på dagsutflykter och ... hajka! Japp. Dagen därpå gick vi på hajk* mellan San Sebastian till grannstaden Pessaia. Sträckan är en del av Camino Santiago de Compostella och är en svettig tur på 8 km. Vi har köpt med oss frukost som vi äter till den här utsikten, redan helt genomsvettiga. Fult är det inte. Och så fortsätter vi gå. Stannar till då och då för att titta på utsikt och dricka vatten och käka snacks. Och efter 2,5 timmar är vi framme i Passaia. Kära NÅN vad pittoreskt. Vi tar båten över sundet, käkar lunch på torget, vrålhungriga, det är inte gott men det går ner. Sen lokaliserar vi badplatsen San Juan. Uäähhhh för sandstränder i jämförelse med såna här platser? Vansinnigt vackert. Vansinnigt skönt att inte få sand i varje skrymsle och vrå. Det är krabbor ÖVERALLT så bäst att ligga och flyta. Om det här är min bakgrundsbild på mobilen? Ja-a. Mot eftermiddagen tar vi bussen tillbaka till San Sebbe. Vi spelar kort vid havet i solnedgången (ingen solnedgång får missas!!!) och sen går vi och käkar ÄNNU FLER pintxos. Vid det laget har jag hunnit tröttna, inte lika kul för en vegetarian, men okejdå. Vi träffar en bekant till Johan och går ut och festar med dem, får GT:s stora som fiskskålar (man måste hålla glasen med båda händer för att de inte ska skvimpa) och jag blir så full att Johan får leda hem mig :) värdigt. Å. Sen åkte vi vidare i spanien och det var nog min favoritdel av hela resan. Men mer om det i nästa tågluffsinlägg. Läs mer: Min tågluffpackning Första tågluffdygnet – Paris! Aldrig har jag varit på en så märklig plats. Johan och Flora i Saint-Jean-De-Luz. *Hitta till promenadstråket genom att gå till bensinmacken på Avenida de Navarra 5. Till vänster om macken ser du trappor. Gå upp för dem. Snart ser du en skylt med en rödvit markering mot Passaia. Följ markeringen i 8 km, det är skyltat längs vägen. När du kommer fram till Passaia: ta båten över till andra sidan. Kostar 80 cent per person. Där kan ni käka lunch och gå och bada vid San Juan. Bussen går ofta tillbaka. Lättast är att kolla vägen till busstationen i Google maps.
