I fredags var det dags för mig att säga tack och adjöss till Côte d'Azur. Jag tog ett morgontåg till Cannes för att därifrån åka norrut med snabbtåg. Det var så lugnt i kupén. Fransoser förstår verkligen att man ska prata tyst på tåg 🙏 uppskattar 🙏. Min stol var stor och skön och jag fylldes faktiskt av ett pirr. Här skulle jag få sitta i fem timmar, utan avbrott, vaggad av tågets monotona skrammel.Jag och Yrsa gjorde 3x45-minuters skrivpass. Vi chattade med varandra mellan varven. Skickade små textsnuttar. Ställde frågor om hur det kändes. Frågade: vad ska du göra nu? Och sedan började nästa pass. Älskart. Jag och min lilla safety pocket, i den har jag alla värdesaker. Är paranoid på tåg och i storstäder eftersom jag blivit bestulen typ ... fem gånger på olika resor. I Paris har jag puls när jag ska åka metro av den här anledningen. Vågar knappt ta upp mobilen. Detta känns inte alls sympatiskt. Man ska tro gott om folk. Men de varnar ju i högtalarna hela tiden.Inga skräckhistorier om ficktjuvar och sånt i kommentarsfältet nu. Det här är nog en fobi jag har tror jag? Tanken på att bli av med telefonen när jag är själv utomlands är ... för mkt. Klockan fem var jag framme i Paris! Åkte raka vägen till lägenheten som jag hyr i femtonde. Samma som jag och Sara var i för ett par veckor sedan, alltså. Så himla skönt att komma tillbaka till samma ställe och känna sig hemma på tre sek. Åt en quiche lorraine, varm från boulangeriet på hörnet, och drack en öl. Femton kilo smink och två veckor av sol made me look like this. Rebecca hade bjudit med mig på en födelsedagsfest och jag skickade örti olika sms. Har jag träffat någon av dem förut? Hur gör man med alkohol, tar man med sig och delar? Vilken kind börjar man pussa på när man hälsar? Det sista frågade jag inte, det var bara en stilla undran. Praktiskt med en liten tågluffpackning för det går snabbt att välja kläder. Ut i kvällen. Hello darling. Väldigt lyxigt att bli medbjuden på ett intimt födelsedagsfirande sådär? Först var jag såklart fumlig och nervös och tappade saker i golvet. Men sen släppte det där förstås. Hade så kul. Hittade en otroligt snygg engelsk utgåva av Trion hos tjejen som hade festen. 10 av 10 bokomslag. Sen blev det lördag. Jag vaknade med käkvärk och huvudvärk och låg i sängen fram till typ ... klockan tolv. Försökte komma på vad jag skulle göra med dagen. Kom tillslut fram till att jag ville åka till ett ställe som var vackert vart jag än tittade. Jag tog metron – med min väska i ett stenhårt grepp förstås – till nionde. Hittade en uteservering på Rue des Martyrs där jag satt i timmar. Det enda som är bra med att vara bakfull är att man blir mindre rastlös! Åt croque monsieur, drack en liten öl och senare en kaffe och läste bok varvat med att titta på folk. Lugn och nöjd. Sen promenerade jag upp i Montmartre. Agnes skickade en ultraljudsbild i vår gruppchatt: Men sen kom jag på det. Första april. Kollade i några (inte så bra) vintagebutiker och såsade runt. Sopbergen är borta! Fick tips om en bar i krokarna som är okej med datorer, så där jag satte jag mig. Skrev på en text till tidskriften Provins. Hur ofta beställer ni grejer när ni sitter på lokal och jobbar eller pluggar? Det beror kanske lite på stället, men jag tycker att en grej i timmen är rimlig. Eller okej, en grej var 90-minut är nog mer sanningsenligt. Känns inte längre ok att sitta med en och samma kaffe i tre timmar.Vid sjutiden åkte jag tillbaka till femtonde, handlade middag som jag käkade framför Youtube. För trött för att ha fomo.Läs också:Vårskor
