Hej kompisar. Jag är fortfarande i Visby och skriver. Har tagit bort facebookappen från telefonen och går inte in på nätet annat för att googla synonymer och hänga på wikipedia. Och för att skriva här förstås. Därför tar det kanske lite tid för era kommenter att dyka upp. De måste ju godkännas, ni vet. Men är så glad för att ni skickar hälsningar då och då. I loves it. I förrgår knatade jag och Yrsa ner till hamnen på förmiddagen för att plocka upp en skruttig hyrbil. Den fick motorstopp i nästan varje start och efter bara några kilometer blinkade en lampa som varnade för att det var slut på motorolja. Men. Efter påfyllnad och lite hjälp av en gullig granntant (vi hade kört upp på hennes tomt och stod och vroomade där tills hon stack ut huvudet och undrade vad det var frågan om) så var vi ute på vägarna igen. Vi plockade upp Louise som är hos sin familj den här veckan, och sedan åkte vi norrut, mot Fårö förstås! Jag cyklade över ön med en massa kompisar för några år sedan, och hela tiden passerade vi ställen där vi lagat mat på spritköket och lånat toaletter och tältat och blivit osams. Ändå mysigt. Vi stannade till på lunch på Rute Stenugnsbageri. Familjen Schulman var där och höll hov såklart (den som har bra syn kan se, obs, detta är ingen stalkig smygbild elllerrrrrr). En macka blevre. Men en kaffe för 37 spänn???? Tur att det var asgott. Kaffet alltså. Och efter en halvtimmes kötid vid färjeläget så var vi på Fårö. Yrsa körde, hon fick körkort för några månader sedan och det är en sån FRÖJD att åka med henne. Det senaste året har jag bilat en hel del med polare och partner, och det är som att det är ett nytt, roligare kapitel i livet. Vart som helst kan man komma! Mvh miljöbov. Vi åkte till Norsta Auren på Yrsas initiativ. Där var det blåsigt men så satans vackert. Vi hittade en nedsänkning i sanddynan och låg där och käkade chips och läste bok. Och så badade vi i vågor som var så stora att vi, gång på gång, kastades bakåt i skummet. Klädde av oss badkläderna och bara tjöt. Sedan vadade vi in mot stranden som några slags nakna pirater. Efter någon timme eller två så åkte vi tillbaka söderut igen, med ett stopp vid Blå Lagunen. Det var dags för middag och kvällsbad. MAN. ÅNGRAR. ALDRIG. ETT. DOPP. Sedan söderut igen. Över kalkstensvägar som fick landskapet att se alldeles snöigt ut. Laleh ur knastriga högtalare, solen genom träden, två polare i bilen och en bok i knät. Vad mer kan man be om, svara mig det!!
