Åkte till Hälsingland i torsdags. Vi hade mormor med oss, hon, jag och Johan turades om att välja låt. Det var svårt att prata i bilen, hon hade vevat ner fönsterrutan och vi fick hela tiden vända våra huvuden i onaturliga vinklar för att hon skulle höra. Imagine ur högtalarna, mormors val, och de blånande bergen höjde sig runt Tidens väg. På åkrar och sjöar dansade älvorna. Mormor pekade och sa: här badade jag och morfar med några italienare en gång. Här fick jag och morfar motorstopp en gång. Här ammade jag Marika en gång. När vi kom fram var husen tysta. Jag bredde en limpmacka med ost och gurka. Höll den i handflatan när Johan och jag gick ner till älven. Klockan var halv elva men himlen var ljus. Vi puttade ut ekan, jag hoppade med mycket möda i, ah, så låter det om mig jämt, ah, för jag har fortfarande ont i benet. Men så rodde vi ut. Jag vid årorna och Johan i aktern. Mackan i knät. Älven låg stilla, det gnekade om klykorna när jag drog årorna mot mig, årbladen klöv vattnet. Vi var på gott humör. Jag sa, nu hade det passat att fria till dig. Men man hade väl fallit över bord. Vi gick och la oss en timme senare. Mamma hade bäddat. Ställt in blombukett med hundkex, smörblomma och midsommarblomster. Jag somnade efter tio minuter av The Two Popes. Vi har försökt se den tre gånger nu men jag har så svårt att hålla mig vaken om kvällarna nu för tiden. Helgen sedan. Hela familjen var där (vi testade oss innan obs). Mina storebröder med familjer, min mamma och styvpappa, min pappa och styvmamma och mina småsyskon. Mormor också. Barnen täljde och slipade, de gick de runt med slippapper och pinnar, sa, känn vad lent. Viggos yngsta son, tre år, var som ett plåster på Johan hela helgen. Han drog i Johans hand och sa, ska vi sätta oss här och snacka lite? På lördagen hade vi namngivning för Aren. Vi spelade Here comes the sun och Idas sommarvisa. Aren ville hjälpa till och spela gitarr. Barnen var klädda i matchande batiktröjor som Dana och Froste köpt i Kalifornien. Mormor läste Lyckans minut. Mamma hade plockat en enorm bukett som stod i ett krus. Froste och Dana berättade om namnet och sänkte ner Arens fötter i älven. Jag räckte över en liten bok där alla hade fått skriva något de vill lära Aren. Treåringen dikterade: jag ska lära dig ord du inte kan än. Tioåringen skrev: jag ska lära dig att dyka. Viggo skrev: jag ska lära dig att vistas under ytan och om vattenväxter och djur. Mormor skrev: jag ska lära dig att berätta inte är att ljuga. Det är häftigt att vi kan umgås allihopa. Jag älskar min stora och spretiga flock. Men alla vet hur trött man blir efter att ha varit med familjen en hel helg. Känselspröten ute konstant, hur mår den, och den, och den? Allt rodd och fix. Alla ljud. Men jag är så glad för den här helgen. Skratten. Att titta på EM med mina brorsöner i sängen. Att ligga i samma hängmatta som min bror. Vaja fram och åter.
