Jag går ner till stranden för att leta efter badkläderna som Erik och Moa glömde kvar när vi var här igår. Kläderna hänger mycket riktigt på den stolpe som Erik nämnde i sms:et. Man har stängt igen de flesta stränderna här nu. Det som var en beach club häromdagen är nu en perfekt liten vik där vi badade igår. Barnvagnarna stod på terassen medan vi turades om att doppa oss. Vi stod upp och snackade medan vi torkade. Erik sa att det kändes italienskt. Klockan fem i morse hörde jag den lilla familjen gå upp och viskande röra sig ut ur huset, med rullväskor efter sig.Jag är först på stranden, vilket gör mig osäker. Får man bada här eller kommer en fransos snart och säger åt mig att gå? Arbetarna från beach club:en bär upp solbädd efter solbädd till en stor bil. Sköljer ur ett kylskåp med en vattenslang. Skruvar isär något. De lyssnar på fransk hiphop medan de arbetar. Jag brer ut handduken och byter om. Vagnskakaren gör somliga förvirrade, har jag märkt, de tror att bebisen rör sig i vagnen när det i själva verket är tvärtom.Vattnet är klart och svalt. Jag simmar ut en bit men vänder snart. Det känns konstigt att vara långt från mitt barn. Idag fyller hon fem månader. Sitter och torkar på handduken. Hämtar boken och läser en novell. Fem månader.Stranden fylls på. Någonstans hör jag det skarpa ljudet av tomglas som töms i en sopbil. En kvinna tvättar sin pyttelilla hund som verkar ha rullat i något. Barnen badar i vattenbrynet under uppsikt av en mormor eller farmor. Franskan är ljuvlig ur deras munnar. Några engelsmän pratar om the tide. En kvinna vadar in mot land och det plaskar runt hennes lår. Vågorna slår. En lastbil kör ut och backvarnaren piper. Arbetarna byter till en annan fransk hiphopartist. Solen gör min hud varm, så varm. Jag ligger så nära vagnen, nästan under den, att jag kan höra ljudet av mitt barns snusningar när hon sover.
