Rullarna från Italien framkallades igår. Bilderna är bara några dagar gamla. Vi som åkte till Puglia var Lollo, Sam, My, Aksel, Johanna F, Alice, Klara Tuva, Agnes, William, Johan, Johanna G, Murre, Måns, Erland och jag. Några har jag känt sedan jag var tonåring, andra lärde jag känna ordentligt under veckan. Fjorton jätteroliga personer. Och svinsnälla. Puglia är liksom klacken av Italien. Vi hyrde ett hus i närheten av Nardò, 2,5 km från havet. Ett märkligt gated community där cikadorna dånade i träden och det doftade intensivt av barrträd och suckulenter. Sju sovrum med järnsängar och AC som kunde göra luften kall som i en frysbox. Ett litet kök med tv som fick stå på medan vi lagade mat och ett vardagsrum med två skinnsoffor och ett skräckfilmskompatibelt piano. Hade man det minsta tur fick man äta hemgjord pasta. Oftast klängde vi oss fast vid varandra i poolen. Hur kan det vara så skönt att kramas under vatten Här var det riktigt fnissig stämning. Varje dag tog vi oss till havet en stund. Vad är inte mer semestrigt än en vit tvättrådslapp som sticker fram ur en bikini? Här fick jag veta att Erland en gång tillverkade ett eget korsord till Klara Tuva, fyllt med interna saker. De kände knappt varandra då! Bara ett par kilometer från oss låg Porto Selvaggio som är ett naturreservat med badplatser och grottor att simma in i (som vi aldrig simmade in i). I Puglia var landskapet plaaaaaaatttttt fram till att man kom fram till havet. Där var det höga klinter med taggiga klippor och dramatiskt, turkosblått vatten. Man behövde badskor. Just den här dagen var det bara vi fem som åkte iväg. Ibland, när man är så många i ett hus, behöver man vara ett utbrytargäng som gör sitt. På eftermiddagarna dukades det upp fördrink. En tradition som finns i det här gänget är att alla delas in i smågrupper, och så har man en egen matdag (plus en diskdag). Vill man så kan man centrera det runt ett tema. Det är så skönt för semesterhjärnan att veta när man ska kliva på och göra en *insats* och när man helt och hållet kan slappna av och vänta på att någon ropar att det är mat mmmm En kväll fick vi ett sms där det stod att vi skulle klä oss i antingen vitt eller svart. Vi skulle välja ut en blomma och förbereda en komplimang till en viss person som vi blev tilldelade. Förlåt kära bloggläsare att Johanna och My bländar er Vi skulle gifta oss med varandra, fick vi veta! Vi befann oss på ett stort italienskt bröllop! Alla blev jättenervösa det var jättegulligt. Själv gifte jag mig med Erland, undra om det betyder att jag kommer få ett korsord snart?! Murre gjorde GTs till alla. Måns drömde högt om en myrkoloni han vill bygga hemma i sin lägenhet. Agnes berättade om sina vandrande pinnar som hon hade som liten. När hon satte på musik dansade de mot glaset. Och sen fick vi äta pasta i den varma, mörka kvällen. Vi hade inlett en omgång av killer game som pågick under hela veckan. Det är lite som Cluedo, alla får en slumpad lapp med ett vapen (säg en banan), en lapp med en mordplats (typ i en bil) och en lapp med en person, och så ska man döda den personen utan några vittnen. Utför man mordet, får man den dödades uppdrag. Den som dödat flest, och klarat sig längst under veckan, vinner. Just den här kvällen tror jag att jag mördade Johanna med en bluetoothhögtalare i köket. Har mer att berätta. Får bli nytt inlägg snart helt enkelt.Idag ska jag spela in ett nytt avsnitt av Röda rummet. Sedan kommer mamma hit och hjälper mig rensa. Min mage är spänd som en ballong. Framåt, framåt.(Men också bakåt, bakåt: jag saknar Italien, mådde så bra hela veckan)Läs också:Resan till Italien med femton idioter (2022)
