Låt oss åka tillbaka till Marocko en stund. Till Essaouira. Till tjugo grader och myllrande gator och skränande trutar. Det var eftermiddag och jag och mamma skulle göra stan. Ganska snart blev vi indragna till en matthandlare. Så är det i Essaouira och Marrakech, om du så mycket som kastar ett ögonkast på ett föremål så ser försäljaren det DIREKT, och börjar visa dig andra saker, tar fram fotografier på sin familj, hävdar att saken är tillverkad i butiken (vilket stämmer ibland men oftast inte) och lovar dig högst kvalitet i stan. De hjälps åt att ta fram mattor och vecklar ut dem framför dig medan du blir serverad myntate. Jag vet inte hur många mattor vi tittade på under vår resa, men kanske 50 stycken. Till en början hade jag ingen aning om vad jag tyckte om, men så småningom föll jag för de tjocka mattor som var färgade med indigo. Alltså blåa. Den här färgskalan tyckte vi också om, morsan och jag. Apelsinorange, rosa och turkost. Vi gick längre in i gränderna. Både jag och mamma var förkylda och vid det här laget var jag helt slut i kroppen, ville bara sitta ner och dricka kaffe och helst inte göra något alls. Ibland förvandlas jag en tjurig tonåring i hennes sällskap och på något jäkla vänster är hon tålmodig med mig då, fastän jag är ganska avskyvärd. Men hon menar att det är hennes moderliga plikt. Gud vad jobbigt om jag har kids i framtiden och ska behöva stå ut med sånt. :/// Mamma tog den här bilden på mig som hon tyckte var "urgullig". När hon fotar mig kommer alltid den tolvåriga Flora fram. Hatten tillhör förresten cafét. De flesta ställen med terrasser har hattar man kan låna. FÄRGERNA. Blev så inspirerad av dem. Har bestämt mig för att måla delar av min lägenhet i andra färger än vitt. Ska visa inspirationsbilder någon dag. Solig mamsen. Sen tyckte vi att det var dags för eftermiddagsdrink. Vi gick till en restaurang som heter Taros som hade pangutsikt över havet. En caipirinha och en mojito tackarrrr. Solens spektakel. Alltså att få se detta, vara i detta, det kändes nästan overkligt. Sen åt vi en halvtrökig middag och spanade på vackra servitörer (okej mest jag) och lyssnade på livebandet som sjöng powerballader. På återhörande <3
