Humörets skiftningar i värmen. Förhöjd kroppstemperatur, ett febrigt tillstånd, svårt att vara trevlig, går på sparenergi. Jag sover en orolig sömn, vaknar tidigt med huvudvärk. De har rivit upp asfalten på min gata och varje morgon vaknar jag till ljudet av maskiner. Och luften som står still trots vidöppna fönster. 30 grader i min lägenhet, kanske mer. Det går inte att jobba i den värmen. Så jag åker hem till mamma. Vi sitter i varsitt rum. Jag jobbar från datorn. Hon illustrerar. Jag har inte sett henne göra det på många år. Inte sedan jag var barn. Då satt jag i hennes ateljé i G-studion i Gustavsberg och ritade med de tjocka färgpennorna. Hon brukade sätta upp mina barnteckningar på väggen, intill hennes egna barnboksillustrationer. De talade till varandra: en vuxens tolkning av barns fantasivärld, och så barnets direkthet. Nu spelar hon musik med mycket bas. Jazz. För en vecka sedan var vi i Frankrike tillsammans. Fjorton personer uppdelade i två stenhus i de Provencalska bergen. I Bagnols-en-Forêt. Jag tänkte att vi skulle kolla på det. En kväll kunde vi inte komma överens om vad vi skulle äta för middag. Vissa ville äta på restaurang, andra ville äta hemma. Vi kompromissade och beställde hem pizza. Den levererades i en citroën. Sen dukade vi upp vid poolen. Min styvpappa Calle. Vi konstaterade att han varit det i sexton år nu. En förälder. Jag var bara sju när mamma introducerade mig för honom. De träffades där i G-studion förresten, där han, precis som mamma, jobbade. Vi har fortfarande kvar små skålar som jag och mina bröder fick dreja hos honom. Pizza till hela laget. Skönt att svalka fötterna när det är så ofantligt varmt. Toppen tyckte barnen. Calle och hans yngsta barnbarn. Aj aj aj mitt hjärta spricker. Lite blödig blir man ju.
