När pappas bil, med barnen och all packning, åkte vidare söderut, stannade jag och Yrsa kvar i stugan. Det blåste 11 sekundmeter (18 i byarna) och vi gick ut på en promenad. Pappas landställe, som han delar med min mammas syskon, ligger i ett naturreservat utanför Grebbestad. Kom och lägg dig här, sa Yrsa, det är skönt. Det var det. Riktigt busväder, vilket hör platsen till. Jag frågade Yrsa vad hon helst skulle välja: att gå på utedass resten av sitt liv eller ta en tugga av den döda sälen som vi hittade häromdagen. Hon valde dasset, jag valde tuggan. Mot eftermiddagen sprack det upp, och det var mindre blåsigt på tomten, så jag drog ut trasmattorna och kuddarna och låg där och läste Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård i flera timmar. Sa till Yrsa att jag kände mig lugn som en filbunke. Skönt att vara lediga ihop. Ibland går vi in på våra respektive rum, ibland sticker en av oss ut och springer, sedan möts vi igen, pratar, hänger, spelar spel. Vi städade inför avfärd. Tjoff tjoff säger det när jag och Yrsa städar eller lagar mat ihop. Vi har gjort det så många gånger, på så många olika platser. Sedan gick jag trappan ner för sista gången den här sommaren, och så bilade vi tillbaka till Stockholm igen. Längtar redan till nästa år.Läs också:Plötsligt stod hon på stranden
