Mamma hämtade mig i gryningen igår. Kaffe i termos. Vi lyssnade på José González version av En stund på jorden när solen gick upp över träden. Mamma berättade att Elton John spelade på Dianas bröllop och när vi lyssnade på hans musik grät vi båda två. Halv elva var vi framme på vår plats i Hälsingland. Vi monterade vattenlåset och vred på vattnet och värmepumpen. Eldade i gång vedspisen. Värmepannan började larma redan efter några timmar. Rörkillen fick komma med sina maskiner, en lång man med snälla ögon. Hans dotter heter Bricken. I Sverige finns bara 19 flickor med Bricken som tilltalsnamn, berättade han, och i hans dotters skola är de tre som bär det namnet. Tittar mig i spegeln och ser: grått. Och rött vid käklinjen, hakan och på halsen. Min acne har blossat upp igen, precis som den gjorde den här tiden förra året. Jag glömmer bort mig och börjar pilla, klämma, att jag inte lär mig. Och hakan i handen, det är ju så jag gör när jag skriver, det kan inte hjälpas. Men jag har ont. Mamma öppnar dörrarna för att få frisk luft och jag stänger dem för att jag blir frusen så lätt. De öppnas och de stängs. Hon jobbar med sitt och jag med mitt och så ska det fortsätta veckan ut. Vi gick och la oss halv tio igår. När kakelugnen är varm nog behöver man inte elda mer, då avger den värme på samma sätt som ett element, sa mamma. Vi kanske kan elda en liten brasa bara för att det är mysigt, sa jag. Så blev det. Så är det. Sov gott alla ❤️
