Det var sista dagen i Köpenhamn! Vi var jättebakis! Men vid elvatiden gick vi ut på stan. Gick i några vintagebutiker. Prag är en kedja som finns på några olika ställen i Köpenhamn och är SÅ bra. Jag köpte den här klänningen. Hade tänkt inviga den i veckan men sen blev jag toksjuk. Efter mycket långsam shopping (det var väldigt skönt att sitta på olika pallar och se på när någon annan provade kläder), hyrde vi cyklar igen och trampade de sju kilometrarna ut till Refshaleøen och Lille Bakery. Solen stekte, svetten rann. Vi beställde mat och pustade ut med varsitt glas vatten. Så vackert bageri. Så snygga anställda. Slog mig att många platser jag har sett på instagram ser så himla piffiga ut på bild, men när man väl är på plats och ser mjölet, folk som jobbar och grejar och donar, så rinner den där känslan av påklistrad yta bort. Kvar är något jag ändå vill kalla ... själ? Förrätt var en rabarbertarte med vaniljkräm. Vi suckade och blundade och stönade. Sedan åt jag något som hette pappa pomodoro, som var en svingod tomat- och brödgryta. Kall. Så jävla god?! Kommer laga i sommar. Till det en sallad på blommande svartkål (typ??) och nybakat surdegsbröd. Sedan såg vi att marknaden var öppen! Elias och Julia höll på att få panik. Stendahls syndrom, visst kallas det så? När man får yrsel och nästan börjar må dåligt av att det är så mycket vackert på en och samma gång. Det var väldigt maxat och väldigt roligt där inne. Bodde jag närmre i en tom lägenhet, och hade bil, och en stor pengapåse för möbler, så hade jag åkt dit och handlat. Min inredningslust hänger helt och hållet ihop med om jag känner mig trängd hemma eller inte. Nu känner jag mig trängd, därför orkar jag inte tänka på möbler och inredning. Men i nästa lägga? Ja, och sen cyklade vi tillbaka till Vesterbro, hämtade väskorna, tog bussen till hovedbanegården och åkte hemåt igen. Alla inlägg från Köpenhamnsvistelsen finns här, om du vill spara ner platser i dina Google maps inför framtiden.Mange kys.
