När mamma frågade mig vad jag önskade mig i tjugofemårspresent så sa jag, kanske inte helt otippat, att jag ville hitta på nåt. Vi kan väl åka på någon liten resa i vår, sa jag. Till Danmark eller Dalarna eller så. Jag skulle vilja bo på något mysigt ställe, äta gott och se på konst. Varför tänker jag alltid att jag är mer upptagen än vad jag är? I vår? Varför så långt fram i tiden? Men mamma nickade och sa hmm, ja, om du vill åka på resa med din gamla morsa så. Hon blir så ofta förvånad över att jag vill umgås med henne. På mitt födelsedagsfirande fick jag ett kort. Jag tror att det stod något i stil med MAMMA + FLORA, och ett datum. Vi brukar skriva våra kort så, i versaler. Och så var det en bild på ett hotell, på en utställning och på Rosendals trädgårdar. Färgpatronen måste ha tagit slut precis för det var lite svårt att se. Å. Hon hade alltså bokat hotell till oss i Stockholm. Redan i oktober. Jag blev så glad så glad så glad. Förra veckan var det dags. Hemester. Det ligger skönt i munnen. Jag var i skolan på förmiddagen, hade en föreläsning om medeltidens kvinnliga mystiker, och sen åkte jag in till T-centralen. Jag var uppe i varv, behövde svara på ett antal mail och kände hela tiden hur handen drogs till telefonen. Men när jag stod utanför hotellet så blev jag helt mjuk. Så vackert där i Lärkstan. Mamma hade alltså bokat ett rum till oss på Ett hem. Jag hade läst om det innan, sett olika bloggare vara där på piffiga events, men jag hade aldrig varit där själv. Såhär såg det ut på innergården. Receptionisten bar en lång sidenklänning och örhängen. Ljuslyktor flackade mjukt. Senare skulle jag förstå att de hade låtit ta fram en egen doft till hotellet, med svartpeppar, cederträ och sandelträ. Mamma hade nämnt i bokningen att jag fyllde 25 och killen som visade oss upp till vårt rum sa att de därför hade uppgraderat oss till ett större rum. Det var ju inte klokt. Fönster med blyinfattat glas. Har tänkt på dessa fönster sedan dess. Vi har en affär nu, fönstren och jag. Det var så lyxigt!! Gud vad vi njöt av det. Vi lämnade av oss våra saker, drog mammas hårborste genom våra hår (du har din pappas hår, han har finare hårstrån) och gick ut. Mamma under ett lånat hotellparaply och jag under mitt fällbara svarta. Det kändes som att vi var utomlands, och jag sa det högt. Det känns som att vi är utomlands. I England kanske. Jag bjöd mamma på lunch på Prinsen. Aldrig ätit där förut men det var så fint. Vi tog varsitt glas vin för det gör man när man är på semester. Vi gick i butiker. Jag kände mig förkyld och matt i kroppen men sa inget till mamma, ville av någon anledning inte att hon skulle veta det. Kanske för att hon ibland är så rädd för att bli smittad, och vi skulle ju sova i samma säng, eller så var jag rädd för att hon skulle bli besviken, nu när hon ordnat så fint för oss. Hon provade en kappa och jag satt på en stol och såg på. Hon provade kängor på Sko Uno (där hon handlat som ung) och jag satt på en pall och såg på. Jag köpte ett skrivblock och ett pennskrin. Hon köpte en mascara och ett rouge från Clinique precis som när jag var liten. De där ljusgröna hylsorna som alltid stod i en kopp i badrumsskåpet. Rouget som doftade sött och kanske lite blommigt. Jag föreslog att vi skulle hänga en stund på rummet innan vi gick ut för att äta middag. Om vi nu bor på ett så fint hotell så måste vi utnyttja det, ju. Mamma köpte en flaska rödvin medan jag köpte snus och en påse rotfruktschips. Snyggt. Nu drar vi. På rummet hade hotellet lämnat en födelsedagspresent till mig :O En ekollonvas från Svenskt tenn :O men kära nån TACK Jag var kall om fötterna för mina gamla Dr Martens läcker in (jag är kall om fötterna nu när jag skriver det här, på tåget från Hälsingland, för vätan har återigen sipprat in genom hålen), så jag tog av mig de fuktiga strumpbyxorna och kröp ner i sängen. Mamma la sig intill. Vi åt middag på Tyge och Sessil. Fick ett bord längst in och blev serverade naturvin av en fransos. Åt mellanrätter så som det är på restaurang nu för tiden. Gott. Mamma tog in efterrättsmenyn och vi delade på en mandelkaka. Sen gick vi tillbaka till hotellet, gömda under våra paraplyer. Våra steg klafsade genom Humlegården. Det var så skönt att krypa ner i sängen sen. Men min förkylning hade tilltagit och jag frös trots tjockt täcke och överkast. Morgonen därpå vaknade vi båda tidigt av oss själva. Jag tog en ipren det första jag gjorde. Sedan åt vi frukost i växthuset. Den var, ja men den var Vi hade museiplaner, men några timmar till godo innan museet skulle öppna. Jag tog ett bad och läste lite kurslitteratur (men mest tog jag bara ett bad). Sen använde jag exakt alla produkter som fanns att tillgå. Kroppsskrubber och krämer och tjo faderittan lambo. Tillsist var det dags att säga hejdå till fönstren </3. Sen utforskade vi hotellet. Gick upp till översta våningen och tittade på utsikten. Varpå vi tog spårvagnen till Prins Eugens Waldemarsudde. Jag hade aldrig varit där förut, konstigt nog. Stod länge framför en tavla av Zorn och kände något i magen, jag vet inte vad, men jag var rörd?? Vi såg en utställning av Meta Meta Isæus-Berlin som vi båda tyckte mycket om. Jag ville först skriva att utställningen var fin men så kan man väl inte beskriva konst? Vi går vidare. Vi gick genom gula och orangea tunnlar upp till Rosendal. Avbröt varandra hela tiden genom att peka på olika träd och löven som låg i drivor under dem. Hon sa att hon var glad över att vi lever i ett land där det finns årstider som överraskar oss lika mycket varje år. När vi kom upp till växthuskafét var jag så trött och yr att jag behövde sitta ner direkt. Vi åt lunch, den var så god, och sen fick jag välja något ur blomsterhandeln, men jag var för dåsig. Hon köpte vitlökar till sig och en amaryllisknöl till mig. Sen åkte jag hem med en uber och låg sängliggande i tre dagar. Mamma. Tack tack tack tusen tack.
