HALLOJ. Jag är i Åre. Inleder starkt med en bild fotad med iphones porträttfunktion. Lite inzoomad. Ja det är givetvis min pappa som varit i farten. Han, pappa alltså, har hyrt två lägenheter i Björnen (ett skidsystem intill Åre som liksom är familjevänligt) och där har vi knökat in oss, alla 13. Han fyllde 60 under pandemin och nu firar vi det. Så nu är vi här. 6 barn, 7 vuxna. Jag åkte en del skidor som barn, i Järvsöbacken. Pappa tog oss till alperna några gånger när vi var tonåringar. Men sedan gick åren. Tretton år! Så jag hade verkligen ingen aning om hur det skulle kännas. Om det skulle gå. Ska jag vara ärlig så mindes jag mest:Värken i benen och fötternaPjäxornas tryck mot skenbenenRamla av knappliften och släpa efterDen lite varma lukten av svettiga underställ och pjäxorVara skraj i för branta backarFörsöka ta sig ner från en bergstopp i dimmaMen liksom hallå huvudet? Varför är allt det göttiga bortraderat? Redan i första åket! Så fattade kroppen! Och jag upplevde en så stark känsla av KUL. Jag skrattade rakt ut! Jag ville grina! Det kändes så underbart att min lilla kropp, på mina små skidor, kan leka på så stora berg. Komma så högt upp. Åka snabbt. Som att vara med i ett tevespel. Jag var lite nojig över att det skulle bli stökigt med alla barnen, men de går i skidskola några timmar per dag och vi turas om att åka i olika konstellationer. Några av dem hade aldrig stått på skidor i måndags men redan i tisdags kunde de åka i röda backar. Man blir stolt. Man tar med någon av dem på en egen tur, stannar på ett kafé och dricker läsk (säg inget till pappa, det här är vår hemlis). En annan ramlar, får panik, måste slita av sig hjälmen och knäppa upp jackan. Man tröstar. Krånglar på skidorna igen. Du fixar det här, jag lämnar dig inte. Segern efteråt. Jag frågade min äldsta brorson om han var hungrig. Nää, sa han. Jag gick och en köpte pizza och han klämde den på typ 20 sekunder. Jag drack en öl i solen och vi satt och tittade på folk. Riktigt mysigt. Både Dana och jag har tagit varsin skidlektion. Mycket bra! Jag lärde mig att jag måste böja mer på fotlederna och luta mig fram i pjäxan, så att jag hela tiden trycker mig mot plösen. Och att fixera armarna mer. Och att göra hockeystopp. Vi tog en after ski och lyckades fånga den absolut sista liften hem. Alla är helt utslagna vid femtiden. Finns något väldigt vilsamt över det. Igår tog jag, min storebror Froste och vår styvmamma Jo 07:40-bussen från Björnen till Åre. Vi tog gondolen upp och tog några åk upp och ner. Snön var hård och isig och skrek vid varje sväng. Men utsikten var fin. Och backen var nästan tom. Broll. Har fått låna en riktigt nice skidstass av Haglöfs. ÄLSKAR! Goggles också på lån från Oakley. Jag var så nojig inför att klä mig fel, men det har visat sig att ullunderställ + skalbyxa och skaljacka räcker en solig dag. När temperaturen har gått ner lite så har jag haft silkesunderställ + ullunderställ + tunn dunjacka, skalbyxa och skaljacka. Ett par skidstrumpor, vantar och en scarf, och saken är biff. Spf 50. Solstift på läpparna. Kexchoklad mellan tänderna. Igår eftermiddag firade vi pappa i backen. Froste hade kånkat dit sin son, bubbel, ostar, chark och bröd i en pulka. Go stämning. Pappa glad!Igårkväll kom Johan hit också! Nu ska jag stänga ner backen, nej jag menar datorn, och knäppa på mig pjäxorna. Sista dagen med sol, verkar det som. Regn på intåg. Puss mina vänner. Rekommenderar skidåkning, det är 5 av 5.
