Träffade Anna i Umeå i går. Vi gick i motvind längs älven, sen vände vi för att gå i medvind, sen gick vi in bland husen där löven ven i cirklar, sen tog vi en kaffe. Tycker så ofantligt mycket om hennes huvud. Önskar att vi bodde närmre varandra. Det är kul att tänka på hur vi har lärt känna varandra. Jag gjorde en logotyp till Dolce för många år sen, och sedan dess har jag lyssnat på deras musik ofta. När mycket annat har varit i förändring så har Dolces musik varit som en konstant. Och sedan dess har vi setts några gånger. Fyra kanske. Jag föreläste om mitt skrivande på Umeå universitet i går och på Nolaskolan i Örnsköldsvik i förrgår. Tänker på hur skakis jag var på gymnasiet när jag skulle prata inför folk. Jag fixade det knappt. Jag fick hämta ett notställ för att kunna ha mina anteckningar där, för mina händer skakade så mycket. För att inte tala om knäna. Och rösten. Men i förrgår talade jag inför 300 elever. På volley. Och det gick bra. Sextonåriga Flora hade aldrig trott att det var sant. Nu är jag på vår gård i Hälsingland. Började förstås grina när jag kom hit igår. Den här platsen är överväldigande, jag stod nere vid forsen och hulkade. Johan kom en timme senare, när jag fått igång två brasor. Han sover nu. Morgnarna är mina och jag tycker om att ha det så. Men nu ska jag sätta mig på bron med en kopp kaffe. Fuckade upp bryggningen så det blev för svagt. Men jag ska sitta där och läsa. Och lyssna på Anna:
