Så skönt det var att lämna stan. Detta får man säga är steg två av vårt föräldraskap: att ta med oss barnet på en resa. Hon sov hela bilresan upp till Hälsingland. Jag upprepar det: hon sov hela bilresan upp. Vi stannade förstås till ett par gånger men varje gång slocknade hon snabbt i sin bilstol igen. Jag och Johan lyssnade på sommarprat i en perfekt AC-tempererad bil. Och jag hann jobba lite med boksläppet. När vi kom fram vid 15-tiden tog jag Sunna i vagnen för att hon skulle få sträcka ut kroppen och för att jag skulle få sträcka ut benen. Det doftade som min barndoms somrar. Slog mig – verkligen slog mig – att nu kommer det här vara hennes somrar också. Hennes påskar och höstlov och ett och annat sportlov. Det är potent skit. Man blir nästan yr. När vi lastat in grejerna i huset kom regnet. S sov en kort stund i vagnen. Hade varit ett perfekt mysigt läge för henne att sova en lång stund, men hon är fortfarande mest intresserad att sova tätt intill mig eller Johan. Ammade och sövde henne på nytt. Ska vi ta ett glas vin? frågade jag Johan. Men när vi skulle sätta oss vaknade hon såklart. Det gjorde inget. Vinet kan vänta. Jag vill bada, sa jag, och vi gick ner till älven. Jag bör inte doppa mig än pga infektionsrisken (när man har fött barn har man ett stort sår inne i kroppen, där moderkakan har suttit, och det såret måste läka), men jag klädde av mig naken och klev ut i älven till knäna och skvätte vatten på mig själv. Ganska skönt. Mina familjemedlemmar stod och väntade på mig i skuggan. När det är riktigt hett ute tänker jag på alla berättelser som utspelar sig "under den varmaste sommaren". Heta sommarlov där värmen dallrar över asfalten, där gräset är torrt, där svetten ligger som en hinna över kroppen. Författare och regissörer älskar att skriva om värme, kanske för att det skapar en känsla av undantagstillstånd, yttre konflikt, naturkatastrof. Kanske för att hettan så lätt blir sexuell? Kanske för att människor inte riktigt är sig själva när de är överhettade? Hur som helst. Vi tog med oss våra glas in till det svala biblioteket för ett nytt försök. Johan kollade Wimbledon. Svalt trägolv. Sval soffa. Ej i bild: alla gånger jag ammar under en dag. Ammar ammar ammar ammar. Man blir så otroligt törstig av att göra det. Måste alltid ha min vattenflaska på armlängs avstånd. Jag hade föreslagit att vi skulle äta brödmat till middag. Och sedan kom jag på: shrimp rolls. Johan lagade det till oss. Det är som fattigmans- (nåja) lobster rolls. Räkröra i stekt brioche. Så otroligt gott. En folköl till det. Vi turades om att vagga och äta. Undrar vad Johan säger här. Perfekt sommarmiddag Jag visade Sunna pionerna. Hon var inte så imponerad. Helt underbart att vara här. Av en slump har vi klaffat en vecka där inga andra släktingar är på plats (vi är fem familjer som delar på gården). Det passar oss perfekt just nu. Var jäkligt trött på kvällen. Efter resan kanske. Och efter helgen då jag varit ensam med henne. Vad långt mitt hår blivit. Aja. Märks det att jag är lycklig över att vara här? Stenlycklig.
