Hej från Visby. En måndagsblogg alltså! Ja men jag kände för det! Kom fram med båten sent igår kväll. Rullade min väska trum-trum-trum-trum-trum uppför kullerstensgatorna till huset. Så tomt överallt. Tyst. Men välkomnande. I morse knyckte jag upp rullgardinen och möttes av den här utsikten. Det är mitt förlag som hyr det här huset för sina författare och det är tredje gången jag är här. Gick och handlade proviant. Frukost lunch middag vin. Snacks också. Och en till roman att läsa och dom däringa små postitlapparna som jag behöver för arbetsveckan. Jag trodde först att gräsmattan utanför var täckt av vit småsten. Men när jag kom närmre såg jag att det var bellis. Överallt bellis. Nu känns det som att det är vår på riktigt. Och med på riktigt så menar jag att den är rimlig, den får vara här, februari går mot mars och flyttfåglarna börjar komma tillbaka. Tror jag. Det är mycket fågelsång i alla fall, men jag kan så lite om fåglar, faktiskt en kunskapslucka jag hoppas kunna fylla någon gång!! Hade till och med en fågelsångsapp som jag harvade med förra året. Men det var så svårt. Kom hem, gjorde kaffe och åt frukost. Havregrynsgröt med banan, blåbär, nötter, jordnötssmör och keso. Dvs extra allt. Sedan satt jag där och läste i några timmar. Förutom fågelsången så finns här så mycket vårblommor! Tog en löprunda för första gången på två månader som hela tiden avbröts av att jag var TVUNGEN att krypa på knä och närskåda olika vårblommor. Inte bara snödroppar och vintergäck som i Stockholm, utan även scilla, krokus och ... Blåsippor bland murgrönan! Murgrönan är Gotlands landskapsväxt läste jag på en skylt. Men hallå: Blåsippor! Kutade Kärleksstigen fram och sen sneddade jag ner mot havet. Lyssnade på Orup. Någon timme senare blev det dags för lunch. Gjorde en sallad med bulgur, feta, granatäpple, mynta, tahinidressing och rostad blomkål (blasten är så god att rosta, släng aldrig blasten). Not so pretty but pretty tasty yes. Läste läste läste. Strax innan fem gick jag ut på en liten promenad. Alltid se solnedgången om man kan, är min devis. Och solen skulle gå ner 17:04 enligt appen. Jaa hörni jag vet. JAG VET. Ögona trillar ju ut. Här kan man va. Och här. Stortorget där nere. Där kan man också vara. Svartvita katter förföljer mig tydligen. Är vi vänner eller fiender? Sen kom jag hem och tog mig ett glas vin. Skålade mot tonåringarna på Rackarbacken. Och nu sitter jag i soffan uppstöttad av några kuddar och skriver det här blogginlägget. Resten av veckan blir det rätt taskigt väder verkar det som. Men det är ganska bra för jag ska ändå arbejta. Kram från eder Flora (som faktiskt är vårens gudinna i romersk mytologi!!! säger jag helt ödmjukt) I morgon bitti kommer mina bokrea-tips till er!
