På långfredagen tog vi tåget tre timmar norrut. Jag läste Rödby Puttgarden av Helle Helle. Handlar om två systrar som jobbar i en parfymbutik på en färja. Hittills otroligt tät och bra. När vi anlände satt femton släktingar och käkade lunch på gårdsplanen. Femton kramar senare slevade vi i oss lite pasta och sen tog vi en promenad, den som slutar med att man får balansera på stenarna tillbaka till gården. Några tog ett sexgradigt dopp efteråt. Mamma hade gjort i ordning snedkammaren till oss. Bäddat och ställt in bukett. Johan la sig ordlöst på madrassen. Så självuppoffrande. Vi kan väl klunsa om det åtminstone? (I love you Johan) Mysigast är kanske stunden innan middagen, när folk samlas i köket trots att det egentligen kanske är för trångt och öppnar någon flaska vin och viker sig framåt lite såhär. Min morbror undrade om vi inte borde laga det här till påsk? Hur vacker är min kusin Vilda då! Min familj delar hus med min moster och hennes familj (däribland Vilda). Och hela gården delar vi med alla fem familjer i släkten. Resten av kvällen satt vi och gaggade i matsalen. Ljudvolymen var inte låg, vissa klarade nästan inte av den tror jag. Min brorson kom och bjöd på hallongrottor. Fiffigt att man kan servera genom stolsryggarna. Morgonen därpå hade Dana bakat frallor till oss. Här är tre absoluta favoritpersoner. Blåsipporna gjorde sin grej. Och jag och Johan gick på promenad. Vi skulle handla lite på Ica till påskbordet också. På hemvägen gick vi förbi det öde värdshuset och sedan började påskfirandet men det tar vi i ett annat inlägg. Mår mycket bra. Min instinkt är att genast gräva fram nåt skav i kroppen, för det går ju alltid. Men det ska jag inte göra idag. Bara konstatera att jag är glad och tillfreds. ❤️Läs också:Tre saker att titta på i påsk
