Lägenheten jag hyr ligger fyra våningar upp med utsikt över en lummig innergård. Långt där nere ser jag citroner i grenverket. Från lägenheten inunder hörs då och då en man som gör ett råmande läte. Fåglarna tjattrar oupphörligt. Balkongen ligger i skugga på förmiddagen och får en skärva sol på kvällen. I den skärvan sitter jag och skriver det här. Det doftar grill och solkräm och små röda kryp klättrar upp över mina ben. Fredag förmiddag. Gjorde mig i ordning för att gå ut och handla. Jag köpte kanske tio saker i mataffären men det tog mig minst en timme för att jag blev så rådvill. Borde ha köpt grönsaker på matmarknaden men vågade inte. Vågade inte heller köpa ost över disk på Conad utan köpte deras egna, färdigpackade lågprisvariant. Det är så fånigt, jag är inte rädd för att bo ensam, men jag är rädd för att göra bort mig när jag ska köpa ost. I morgon, när jag behöver en paus från skrivandet, ska jag köpa mozzarella på marknaden och laga caprese till lunch. (Kläderna då: Fyra timmars sömn bakom solglasögon från Dagmar, skjorta från Stories, shorts från A days march och skor och skärp från second hand) Att komma till en ny stad är att vara en liten unge som tappat bort sina föräldrar i ett varuhus. Jag talar snällt till mig själv: upptäck en bit i taget, ingen stress, det är inte konstigt att du känner dig lite vilsen just nu, för det är just vad du är. Ligger torget åt det hållet, eller åt det? Jag vet inte än. Springturer brukar hjälpa för då kan man täcka in fler områden. Taxichauffören som körde mig från flygplatsen kallade Florens för en labyrint. Men bara jag kommer ner till floden så kanske det klarnar. Det är varmt här. Säkert 25 grader. Har gjort mig hemmastadd. Den mönstrade klänningen ska jag ha på bröllopet vi ska på nästa vecka. Från Sezane. Sov en timme efter lunch. Vaknade till nyheten om att Hans Wahlgren gått bort. Så otroligt sorgligt. Satt och skrev resten av eftermiddagen. Jag är här i sex dagar och i mitt skrivprojekt finns för närvarande sex karaktärer. Kanske viger jag en dag åt vardera karaktär. Jag skriver för hand för att värma upp, inte bli för självkritisk. Therese Granwald rådde mig till det när hon gästade Texten. Det finns tydligen saker man bör se när man är i Florens men jag vill helst bara sitta på balkongen med de röda småkrypen. Men äta måste man. På kvällen ringde jag runt till några restauranger för att kolla om det gick att boka ett bord för en person. Det gick. Promenerade ut i det beslöjade ljuset. Förbi Santa Maria del Fiore. Här hörde jag alla språk talas förutom italienska. Glömde bort att ingen äter middag vid 19:30 här, så jag var typ först på stället. N00bigt. Satt och läste bok, beställde in en pasta, skrev lite i min anteckningsbok och blev sedan serverad den ena rätten efter den andra av en farbror som jag tror ägde restaurangen. När jag bad om notan sa han att han ville bjuda mig. Han insisterade! Jag betalade alltså noll kronor för trerätters och en halv karaff rödvin.Florens, du smickrar mig!!Läs också:Romguide
