Hej, det är jag.Jag har bäddat sängen, slätat ut filten och puffat kuddarna. Jag har tvättat håret och borstat tänderna för första gången idag. Klockan är 16:54. Mamma kommer snart hit, till vårt landställe, och ska vara här med mig tills på fredag.Det har blåst så mycket idag. Jag fick hålla i ytterdörren för att den inte skulle smälla upp. Tagit en halvtimmes promenad men i övrigt varit inne. Suttit böjd över datorn. Läst, skrivit, skickat de första trettio sidorna till Johan. Skrev: jag vill inte vara ensam med texten, kan du läsa?Pratade med min bror på promenaden. Han lät så glad, ljus.Såg första halvtimmen av In the Heights på HBO, med musik av Lin Manuel Miranda. Ni vet han som har gjort Hamilton och musiken till Encanto. Jag började gråta bara ett par minuter in. Samma effekt som när jag såg Encanto. Musikaler gör sjuka saker med mig. Jag känner allt, och det är underbart, och tårarna rinner och rinner och rinner.Igår var det 19 grader. Det första jag gjorde när jag anlände var att gå raka ner i älven. Döpas in i veckan. Sedan la jag mig för att torka på en filt. När jag vaknade var håret torrt, förutom i nacken. Läpparna kändes ömma.Jag cyklade till Ica och köpte chips och oliver. Tillbringade resten av kvällen på gårdsplanen. Fotade ett samarbete. När jag var klar satte jag mig ner vid det omsorgsfullt dukade frukostbordet och åt yoghurt och scones klockan 19 på kvällen. Platsen mittemot var tom.Nu hör jag mamma parkera här utanför. Nu häller jag upp chips och oliver i små skålar. Hon har med sig en flaska vin.
