Jag är sjuk igen. Kanske blev jag aldrig frisk. Försöker skriva en inledning till det här inlägget men mitt huvud är av plåt och betong, så vi hoppar rakt in. God morgon. Söndag förra veckan. Jag hasar ut ur sovrummet och möts av detta: En hop kompisar som sitter och dricker morgonkaffe. Efter en stund går vi ner och lagar frukost. Sara steker sina godaste veganska pannkakor. Och vi andra dukar fram tillbehör. Exempelvis vispad soyagrädde med limezest. Gott. Ett tuggande klunkande morgongrusigt gäng. I pjamas. Pannkaka till vänster: grädde, varma hallon och filéad apelsin. Pannkaka till höger: grädde, banan, jordnötssmör, hasselnötter och sirap. Jo jag tackar. Och vips har sängar bäddats ur och väskor stängts igen och alla tjejorna har åkt. Bara jag och Yrsa är kvar. Morsorna. Vi bestämmer oss för att ta en promenad i sista solen. Ner till vattnet. Och vidare in i skogen. Vi pratar skrivande och mående och vätan tränger sig genom skorna, sockorna och strumporna. Det är en sån vinter som man aldrig får känna vid i innerstan. En riktig. Mellan grenarna hänger snön i girlanger. Någon som vet varför? Det är så fint. Sen kommer vi hem och tittar på sjuttiofjorton avsnitt av Black Mirror. Det var den söndagen det. Nu ska jag äta något. Tänkte äta mig genom den här dagen.
