Jag tycker så mycket om Malmö. Till och med i snålblåst och regn. Till och med när jag är bakfull. Kanske beror det på att jag tycker så mycket om Bea, och nu har jag sovit två nätter hos henne, på en luftmadrass som under natten tappar sin stuns och blir till en konkav, guppig bädd. Lite som att sova i en hängmatta kanske. Det är en behaglig tanke. Jag kom i fredags. Knäna värkte efter tio timmar av tågresor. Konstigt att det alltid är mina knän som gör ont av stillasittande och inte ryggen. Tänker att jag borde gå till en sjukgymnast men det är en sådan typisk sak som jag ignorerar i rädsla för att sjukgymnasten ska titta bistert på mig och säga "du måste göra styrkeövningar tio minuter varje dag" med tvång i rösten. Jag vill inte göra det. Bea hade lagat potatisgratäng, oumph och brunsås som vi åt vid hennes och Jakobs köksbord. Sedan, när klockan på något vänster hade blivit tolv, gick vi till Biljardhuset där vi spelade shuffle board. Jag uppskattar alla spel som inte innehåller bollar, så jag var nöjd. I lördags vaknade vi klockan 13.20. Jag kan inte minnas när jag sist sov så länge. Jakob sa "det kanske betyder att du behöver sömn", vilket känns rimligt ehehe. Vanligtvis går jag upp ur sängen när klockan ringer, oavsett hur trött eller pigg jag är, vardag som helg, och lyssnar inte på kroppen utan tänker bara att jag rimligtvis borde vara utvilad efter 7-8 timmar. Vi gick till Triangeln och handlade bröd, hummus, grönsaker, godis och juice på Hemköp och bubbel och öl på Systemet. Sen vankade vi hemåt igen. Jag hade i vanlig ordning skavsår. Bea sa att hon ibland har packat med sig plåster "om Flora skulle få skavsår". True friendship. Det är något fel på mina fötter tror jag. De är överkänsliga. Ja. Fötterna och knäna dårå. På eftermiddagen låg vi i en hög i soffan och tittade på Parks & Recreation. Jag gav upp halvvägs förra gången jag började titta på det, men den här gången skrattade jag så att tårarna rann!!! Mot kvällen åt vi vegobullar, potatisgratäng, brunsås och lingonsylt (JA! GOTT!). Sen kom Gustav och Agnes indundrandes. Vi lekte lekar och dansade med sådan inlevelse att jag har brännmärken på benen efter att ha glidit på golvet. Ont i nacken har jag också. Viftade håret i oändlighet. Älskarrr att umgås med dessa 3. När Gustav och Agnes dragit vidare till Inkonst så sjöng jag och Bea karaoke med dammvippan som mikrofon. Vi gör en riktigt stark cover av Elephant Love Medley från Moulin Rouge. Låg sedan och pratade länge länge i mörkret. Kanske är det mitt i natten-samtalen som är de allra bästa. Idag fikade vi på Fyn med Kajsa, Per och hans kids. Slås gång på gång av att jag blir så glad av barn <3. Sedan begav vi oss (Bea och jag) mot Arena 305 där jag skulle ha ett författarframträdande. På vägen dit fick jag akut blodsockerfall och Bea styrde om riktningen mot Ystadvägen så att jag kunde köpa en falafel. Sedan tog hon min väska och sa "den här vägen!" så att jag kunde fokusera på att äta min rulle. Svettig och vitlöksluktande klev jag upp på scen och fick frågor om skrivandet, uppkomsten av Stanna och bokklubbandet. Publiken (ILY) var så engagerad och ställde SÅ bra frågor. Efter en timmes samtal fick jag signera böcker, krama om hårt och skratta med så många gullisar. Få saker gör mig så uppåt och euforisk som att träffa läsare. Nu när jag skriver detta sitter jag på tåget mot Stockholm och känner fortfarande pirret genomsyra kroppen. Tack Malmö för den här gången du var ALLT.
