Såhär såg en av mina kvällar i Bohuslän ut. Efter att jag nattat Eloise drog jag på mig pappas jacka och gick ner till havet. Huset ligger i anslutning till Tjurpannans naturreservat som är en av Sveriges vackraste platser tycker jag. Där har jag tillbringat varenda sommar sedan jag föddes. Bitit armarna av sjöstjärnor, lärt mig simma, kastat öronmaneter i ansiktet på min sovande pappa och blivit bränd av sol och maneter. De säger att Tjurpannan har fått sitt namn för att det är en av den svenska kustens mest fruktade passager vid dåligt väder. Många skepp har förlist här. Men den här kvällen var det stilla. Både på havet och i omgivningarna, jag mötte bara en människa på hela promenaden. Om du bilar runt i Sverige så borde du lätt åka hit, till Tjurpannan. Det finns campingplatser i närheten (i naturreservatet får man inte sova över). Göre ba. Satt och läste här en stund. Andades doften av hav, tång, vresrosor. Finns nästan ingen växt som doftar så gott som dem. En gång när mamma vandrade i fjällen hade hon glömt att ta med sig mensskydd, så när hon fick mens stoppade hon en strumpa full med ängsull och stoppade den i trosan. Tänker alltid på det när jag ser sådana här. Havet havet jorden jorden vad du är slående.
