Hej vad fint att du är här! Igår kom jag och Johan hem (hem = hans sommarställe i Skåne) igen efter en paddlingshelg i Blekinge skärgård. Det var något Hugo hade kommit på efter några bärs, och vi var ett helt gäng som sa AJEMEN VI KÖR. Gänget i fråga är Johans kompisar från Göteborg (med partners, som såklart också är kompisar). Toppenpersoner!! Ni kanske känner igen några av dem från när vi firade nyår på Brännö. Vi möttes upp på torsdagen. Nio kajaker låg redo på Anders tomt. Vi packade (vattentäta säckar, tyngst i mitten och lättast i ändarna) och steg ner i kajakerna. Det var vobbligt. Här är Linda och Felix. Moa. Vi var ganska skakis till en början, nästan ingen av oss hade paddlat förut. Det tog lång tid att komma framåt, vi behövde lära oss tekniken och det var dessutom motvind. Jag tror att vi alla var förvånade över hur tungt det var, både i armarna och bålen. Efter några timmars paddling, med fika- och kisspaus, kom vi fram till en jättefin plats. Jag åker sällan båt så det är MÄKTIGT att stiga iland på en tom ö sådär. Att få ha den för oss själva för ett dygn. Efter tältuppsättning var det middagsdags. Fem trangiakök åkte fram. Erik hade lagat svingod linsgryta till oss alla. Men gud kolla legoskeden och legokoppen och legotoapappret :O Hej alla tappra! Här hade många av oss extreeeeemt ont i armarna och axlarna. Chockträning. Moa, Ebba Cajsa och jag. En diskare, en fiskare. Hugo fiskade upp en gädda! Men den fick åka hem igen. Vid elva-tolv ropade vi godnaaatt inifrån tälten. Sen kom den pissiga dagen. Jag fotade ingenting för det regnade nästan konstant. Vi packade ihop i regn, åt vita bönor i regn, åkte ut med kajakerna i regn, parerade stora vågor i regn. Jag var så skraj, jag ropade till Johan: jag vill inte mer! Och så kapsejsade Elias. Bara välte och försvann för en kort stund i vågorna. Han tog sig i land på en närliggande ö. Fick hjälp av Love och Hugo. Vi andra drog upp våra kajaker på samma ställe, många av oss var helt skärrade. Och ön! Det visade sig vara en ö dit fåglar kommer för att dö. Överallt fågelskit, döda fiskmåsar och tistlar. Vi drog på oss varma kläder och blev helt skrattiga. Vad gör vi här, på Djävulsön??? Det vi gjorde var att bre ut presenningen på marken ovanpå fågelskiten för att äta lunch. Ravioli. Vi åt och spelade yatzy och sov i väntan på att det skulle mojna. Ursprungsplanen hade varit att vi skulle paddla in i unesco-området, men vädret tillät inte det. I stället paddlade vi till en annan ö, en som inte riiiiiiktigt hade världsarvsutsikt. Men tältplatsen var fin! Ja det ser ni ju inte (för regnigt för att fota) med det var en björkdunge. Vi hann få upp våra tält mellan skurarna. Felix och Ebba Cajsa knöt upp presenningen mellan trädet. Johan och jag började med middagen. Så kom spöregnet. Haha fyfan här var vi blöta och kalla och tappra. Middag! Jag hade lagat Siri Barjes chili och tagit med. Vi kokade couscous på trangiaköken och så toppade vi med guac, tomater, picklad rödlök och majo. Sen blev det uppehåll och det gjordes upp en eld. Där lekte vi lekar (många i sällskapet jobbar på kollo om somrarna). En bild på mig och Moa tagen med PORTRÄTTLÄGET. Efter regn!!! Dagen därpå var faktiskt helt ljuvlig. Vädret var strÅLande, det blåste inte, och vi kände oss mycket säkrare i kajakerna. Vi stannade till i en gästhamn och käkade korvlunch och fyllde på vatten. Här är en bild från sen eftermiddag, när vi klev iland på den ö som skulle vara vårt hem för natten. Johan och jag! Mmmm var så glad här. Vid det här laget hade vi blivit rätt grymma på att fort sätta upp vårt camp. Hugo, Hugo och Lucy lagade puttanesca till oss. Felix och Johanna. Vi lekte sardinen och Hugo hade gömt sig i vassen vilket innebar att hälften av sällskapet trampade rätt ner i dyn. :) Vad är detta för mys!!! Jo det är Oliva, Lucy och Hugo. Johan, jag, Moa, Erik och okänd fot. Den här bilden kanske får avsluta hela alltet? Det lektes maffia och det grillades marshmallows och skor. Dagen efter, när vi lämnat våra kajaker hos Anders och satt i bilen på väg tillbaka till Skåne, sa Hugo att man kommer få posttraumatisk stress av att höra ljudet av ett tältblixtlås. Då längtade vi efter varma sängar i stället för fuktiga sovsäckar. Men fan vad roligt det var att åka ut såhär. Trots att vi aldrig riktigt kom till unesco-skärgården. Ett äventyr! Rädsla och frihetskänslor! Fult och fint! En modig men ansvarsfull skara! Som är kingar på att laga spritköksmat och leka kollolekar. Jag vill paddla kajak igen. Och vandra också. Hörni vi borde vandra nästa sommar!
