Vi tar pendeltåget från San Sebastian till Hendaye, där vi hoppar på tåget norrut. Det regnar när vi kliver av i Bordeaux. Det som ibland kallas Lilla Paris, som är känt för sina vinodlingar och sin arkitektur. Ingen annan stad i världen har fått en så stor del av stadskärnan förklarat som världsarv av Unesco (den där sista meningen kopierade jag rakt av från Wikipedia ...). Det är så ... grått. Här ska vi vara i tre dagar, har vi bestämt, för nu vill vi landa på ett och samma ställe och inte flänga runt så mycket. Jag råkar låsa in mig på en cafétoalett, står där i en kvart medan personalen försöker skruva av handtaget, och allt känns plötsligt, ja, som vi borde vara på hemväg i stället. Vi har bokat ett airbnb i området Chartrons, en egen lägenhet tror vi, men när vi möter upp värden för att få nycklarna inser vi att vi ska bo med henne, hos henne. Jaha. Tur att hon visar sig vara gullig som fan. Vädret klarnar. Vi går på bio, ser en film som delvis är på ryska, textad på franska. Hoppsan. Vi dricker rödvin (Bordeaux ja) och äter ostbricka och nu är det mysigt igen. Vi är i Frankrike! Ju! Kortleken åker fram, Johan vinner ännu en omgång chicago. Kanske lika bra så att vi behåller god stämning i ressällskapet. Vi tillbringar nästföljande dagar med att strosa runt i stan. Det kryllar av kyrkor, små gulliga caféer och second hand-butiker. Här inne stannar vi flera timmar trots att vi är kissnödiga. Steack Fripes. Vi äter lunch i Saint Michel, på matmarknaden Marché des Capucins. Det är så mysigt där. Johan beställer in en skaldjursplatå, för varför inte. Hejjjjj killen. Johan frågar om han får ta en bild på stolmannen. Det får han. Hej stolmannen bakom borrmaskinen. Kyrkor ja. En av kvällarna sitter vi intill Eglise Saint Pierre och käkar middag. En av de finaste uteserveringarna jag suttit på. I synnerhet när det blev mörkt och ljuskällorna kom från gatlyktorna och de små lamporna på borden. Kille med kaffe på Place Fernand Lafargue. Semestertjej en sekund från att joina salsadansarna som svassar runt intill floden. <333333 Den sista dagen på resan tar vi bussen ut till Dunes du Pilat, Europas största sanddyn. Den är tre kilometer lång och 100 meter hög. Tänk er att bestiga en sanddyn som är hundra meter hög – högre än Frittfall! Flora på sanddyn. Johan på sanddyn. Vi är inte de enda som tar hoppbilder i sanden om man sajer så. Äh, vi går och badar. Efter flera timmar av sola och bada och läsa, bestiger vi sanddynen igen, för att komma till bussen. Mjölksyra i benen. Jo tack. På kvällen har vi lägenheten för oss själva. Vi lagar vår sista middag, många franska ostar, men billiga, för resebudgeten är övertrasserad. Och dagen därpå bär det av hemåt. Till tvättmaskin och mjukt schampo och andra kläder. Det är bara ett krux. Innan vi reste utomlands bokade vi tågbiljetter från Amsterdam till Sverige, för att vi tänkte att det skulle kunna vara ett trevligt sista stopp. Men under resans gång ändrade vi oss, vi ville vara kvar i Frankrike, men – tågbiljetterna från Paris till Sverige är slut. Åtminstone de snabba, smidiga. Så vi måste ta oss till Amsterdam ändå, och det visar sig att nattbuss är det snabbaste alternativet (för att även tågbiljetterna mellan Paris och Amsterdam är fullbokade ...). Bussen kostar 35 euro och har ganska låg standard, men är ändå okej. Fast stolsgrannen snarkar så. Han trär ett band runt huvudet och käken, kanske har han köpt det på någon anti-snarkningshemsida, men det funkar ändå inte. Efter en stund lyckas vi ändå somna. Framme i Amsterdam är tunnelbanevagnarna tomma. Staden sover. Vi köper frukost från en kiosk. Det är en av mina favoritaktiviteter på luffen: att köpa nya snacks på varje destination. Solen skiner in på perrongen, jag är mjuk i kroppen, lycklig. Det tar oss nästan exakt ett dygn från Bordeaux till Skåne. Då har vi åkt spårvagn och tåg och metro (Paris) och buss och metro (Amsterdam) och tåg (Hamburg) och färja och buss (Köpenhamn) och tåg igen, Öresundståg. Vi blir upplockade i Båstad av Johans pappa, vi är vimmelkantiga, har ont i våra svanskotor, ryggen knakar. När vi tar upp kartan och ser sträckan i Google maps så hisnar det i magen. Att vi åkt genom så många länder på ett dygn! Att vi varit ända där nere i Spanien och tillbaka! I botten av ryggsäcken finns sand från stränderna vid Atlantkusten, och aldrig har en säng varit så skön. Läs mer: Min tågluffpackning Första tågluffdygnet – Paris! Aldrig har jag varit på en så märklig plats. Johan och Flora i Saint-Jean-De-Luz. San Sebastian och den vackraste hajken. Flora och Johan i bergen utanför San Sebastian. Ps! Uppsalabor: jag kommer till Uppsala stadsbibliotek ikväll, tisdag, kl 18:00-19:00. Ingen föranmälan krävs. Pratar givetvis om skrivande och mina böcker, vill gärna träffa er, signera böcker (tar med mig några att sälja också) och kramas!!!
