Tjänare. Vi förflyttar oss tillbaka till Venedig. Jag började onsdagen med en löptur. Var egentligen fett bakis och hade ont i visdomstanden men jag hade ändå en känsla av att jag skulle må lite bättre av att springa. Sen promenerade jag och Johan till en stadsdel som heter Carnareggio. Det var så fint och lugnt där! Dagen innan hade vi stött på en person som varit på samma bröllop som oss i Bologna (!), och han föreslog att vi skulle äta frukost ihop. Så det gjorde vi. Efter frukosten styrde vi stegen mot biennalen. Först förbi en restaurang som praktiskt taget låg på vattnet. En skola med tillhörande fordon passerade vi också. Studenterna ockuperade universitetet. Över hela stan syntes flaggor och klotter: FREE PALESTINE. Rys. Jag har aldrig riktigt fattat vad biennalen i Venedig är för något, fram tills nu. En del av biennalen är den här trädgården (Giardini) med olika paviljonger, en del är en jättestor utställningshall som man vandrar igenom. Dessutom finns det en del utställningar som pågår inne i stan. Som jag förstår det hålls det konstutställningar under udda år och arkitekturutställningar under jämna år. Film-, teater-, musik- och dansfestivalen hålls årligen. Först gick vi till Giardini, där många länder har sin egen byggnad/paviljong där de visar upp konst under ett visst tema. Årets tema var Foreigners everywhere och många av utställningarna handlade om kolonialism och migration. Det här är den nordiska paviljongen. Jag trodde att det skulle kännas överväldigande, men det gjorde det faktiskt inte. Däremot behöver man avsätta typ en dag för att orka går runt och kolla (eller köpa tredagarspass och gå några timmar per dag). Man kan ju bli ganska ... intrycksmätt. Lap-See Lam hade förvandlat den nordiska paviljongen till ett drakskepp och befolkat det av mytologiska vattenvarelser som sökte sina rötter. <3 I Nederländernas paviljong doftade det speciellt. Är det ... kakao? Ja. CATPC är ett konstnärskollektiv av kongolesiska plantagearbetare, vars plantage tidigare ägdes av det brittisk-nederländska multinationella Unilever. Genom att skapa och sälja konstverk utomlands, har CATPC sedan 2014 köpt tillbaka sina förfäders land. På eftermiddagen, när vi gått runt i sjuttioelva paviljonger (Johan är omättlig!) var jag grinig och ville helst bara sitta och fika och läsa en bok. Men vi fick inte ha vårt fika ifred, några överdrivet modiga duvor kom tillbaka gång på gång för att ta min muffin :( Så kom vi hem. Jag tror att jag somnade där ett tag. Hade gått typ örti tusen steg. Sedan bytte jag om till Versacebralla och Johans tröja. Vi gick ut på stan och drack campari spritz (det var då den där bartendern sa till mig att en venetian dör varje gång någon dricker spritz med sugrör) och spelade chicago. Sedan letade vi oss fram till vår middagsrestaurang. La Zucca. Den låg i Venedigs finaste hörn tror jag. "Säg hej till kameran Johan" Jag åt resans godaste rätt!! Det var en vegetarisk pastagratäng med aubergine och scamorza, dvs rökt mozzarella. Måste försöka återskapa SNARAST. Hujedamig. Vad fult. Avslutade med en drink på en cocktailbar som heter Il Mercante. Det är så konstigt att den baren också existerar i detta nu.Läs också:Vi gjorde venedig
