Igår morse kom vi ut lagom till lunchtid. Solen sken, det luktade sopor och vi laddade ner en app för att kunna hyra cyklar. Cyklade till en restaurang som vi hittat genom att bläddra runt på Google Maps. Det hade ett bra betyg, klassisk meny, rutiga dukar och det verkade ju lovande? Men man vet ju aldrig vilka det är som gett ett ställe ett högt betyg. Skulle kunna vara Bob, 65, i cargopants och keps och alla hans polare. Känner samma skepsis kring imdb-betyg. Bara killar som betygsätter där. Men nu svävar jag iväg. Men det var helt, helt ljuvligt. Blev så lycklig. Vi botade bakfylla med varsin 40 centiliters Orangina. Smakar skidresa med familjen. Urkmenistan vad gott. Och trevligt. Jag sa till Sara: just nu skulle inte vilja befinna mig på någon annan plats i hela världen än här. Sedan kravlade vi genom soporna och gränslade cyklarna igen. Vi tänkte gå på Musée de l'orangerie, men det var såklart 200 meters kö så vi fick tänka om. Vi fick stressattack för cyklarna var minst sagt av varierande kvalitet, Saras gick knappt att trampa, och det blåste så in i helvete och ni vet kanske hur jag blir av vind. Men efter några cykelbyten hamnade vi på Marché Dauphine, som är en stor mässhall med olika små vintagebutiker. Det mesta var stängt men det var på något sätt lite skönt? Vi var så trötta i skallarna av blåsten och trafiken. Sara köpte ett par 501:or som var som gjorda för henne. Hon såg precis ut som Emma Chamberlain i dem. Här har vi ett samtal om att man SKA ha lite camel toe i 501:or, det är en del av looken. Jag kunde tyvärr inte prova några kläder för jag kände mig så ful. Burr varför händer det så ofta när man är på resa? Att man ser bilder på sig själv och bara: VA, detta kan inte stämma? Kanske för att man tar mer bilder än vanligt? Kanske för att det är mars och man ser ut som ett vattenlik? Kanske för att jag har pms just nu? Det där sista erkände jag för Sara på marknaden. Hade tänkt att inte säga något om det för att hon inte skulle behöva anpassa sig till mitt ... lynne ... men sen kom jag på att det nog är lika bra att hon vet om det, så att hon inte tar det personligt om jag behöver lite extra egentid. Sara visade mig de här små kortsamlingarna som turister köpte förr i tiden när de inte hade egna kameror. Då köpte de tio bilder på Paris, eller motsvarande, att ta med hem. Otroligt Tog vi tunnelbanan därifrån i stället för att cykla? Svar ja. Åkte vi fel? Svar ja. Men det gjorde ingenting för då fick vi promenera runt i de vackra kvarteren omkring Pigalle. Solen tittade fram. Så även magnolian. Lägg ägg ditt gamla skägg vad fint Vi åt en tidig middag. Jag var såhär: jag ska inte dricka idag. Men sen sa Sara att hon skulle ta ett glas öl och då tyckte jag att det lät som det godaste jag hört i hela mitt liv. Det var det nästan. Fransk löksoppa till förrätt! Beuf bourguignon till huvudrätt. På pasta? Avisst. Sen åkte vi hem och såg halva Triangle of sadness i sängen innan vi båda somnade. SARA ❤️Nu ska vi göra oss i ordning för vår sista gemensamma kväll. Mitt tåg som går vidare söderut blev avbokat på grund av strejken, så jag stannar till på torsdag (om allt går som det ska).Läs också:Söndag i Paris
