Skriver det här 00.20. Fingrarna något mjuka. Såg precis mig själv i spegeln. Fanny och Rebecca hävdar att jag bara ser fräknig ut men jag lovar er: jag har brännskadat min näsa. Jag kom en halvtimme sent till restaurangen som Rebecca hade bokat till oss. Hon var fransk nog att inte ringa mig medan hon satt och väntade. Jag kände mig dum som tagit fel på tiden men hon sa: nu slutar du skämmas. Vi åt tartelette med ärtor och burrata. Vi åt poulet med någon sjuk grönpepparsås. Vi drack vin fastän det var måndag och klockan bara 13. Eller kanske för att det var måndag klockan 13. Vi pratade om skrivande. Trycket i bröstet som jag haft det senaste dygnet släppte. Det är något med Rebecca, mina axlar sjunker. När jag sa det till henne så instämde hon, hon sa: jag får vara töntig med dig. Hon sa också: det var så roligt att ta med dig på fest i fredags.Det är den absolut finaste komplimangen jag kan tänka mig. Vi hittade en ledig bänk på satt på Place des Vosges. Vi sprang mot den – hon med grov träningsvärk efter sin futsalmatch och jag med armen utsträckt så att kaffet inte skulle spilla på mina vita byxor. Vi fick bänken. Vi satt där länge och pratade. Någonstans i Marais hittade vi en solfläck. Fanny kom dit och bjöd på pomelo från Korsika. Hon hade ett yogapass inbokat. En stund senare hade hon bokat av passet och fyllt glaset med vin. Skuggan var kall, vi flyttade in. När vi kom ut igen någon timme senare sa jag: Oj. Jag är i Paris. Vi gick till en bar. Fanny sa att jag måste äta grodlår. Jag beställde grodlår. Det var så otroligt gott? Vi drack mer vin och bordet fylldes på och jag kände mig lycklig. I taxin hem pratade jag med Johan i trippeltakt.Nu är klockan 00.45 och jag måste verkligen gå och lägga mig. Fanny skrev precis: ses om 9 timmar!!!!Bisous.
