Det var helgen förra veckan. Det var lördag morgon. Jag och Bea, min äldsta vän, klev på Waxholmsbåten för att åka till hennes familjs landställe på en skärgårdsö. Här skulle vi tillbringa helgen. Har längtat efter att hinna prata prata prata huvudet av varandra utan att någon av oss ska hem eller iväg eller har vardagsstressen kvar i kroppen. Sett fram emot den här helgen hela hösten ❤️ Innan vi gjorde något annat så hade vi begravningsceremoni för den här fågeln. RIP. Kan nån artbestämma tack, jag är så dålig på fåglar. Vi tog en promme. Skulle boka bastun bland annat. Jag kom att tänka på Martina i Maken av Gun-Britt Sundström. Hur hon förälskade sig i sin Gustavs familjs sommarö, och hur svårt det blev att göra slut med honom just därför. För då skulle hon inte längre kunna åka till ön. Jag tänker att det nog var en ö som denna. Jag i skog. Vi hittade ett ställe i skogen som vi absolut behövde gå in i. Jag förnam känslan av när man var liten och akut behövde leka att man bodde på något speciellt ställe i skogen. Det var väl den mjuka inbjudande mossan och stenarna som gick så bra att sitta på. Bjutiful forest. Sen in i huset och laga lunch! Det var så löjligt gott. Tortellini med tomater som fått gojsa ihop sig en massa brynt smör och vitlök. Parmesan på toppen. Will cook again. Vi, eller nej jag menar Bea, hämtade vatten till oss att dricka i bastun. Och så gick vi ner för att börja elda i gång den. Det var så otroligt jävla mysigt. Det mörknade ute, blev helt svart, och bastun var så in i helvetes varm och vi badade tre gånger i det bräckta vattnet. Fint att prata i varandra i mörker också, på något vis. Ärligare så kanske. Tillbaka i huset, uppvärmda in i benet. Bea dukade fram ostar, oliver, kex, vin. Bar in cd-spelaren och satte på skivan som lg i. Jazz. Hamburgare till middag. Och första Sex and the city-filmen som jag nog såg någon gång som tonårig men som jag glömt det mesta av. Mös så in i helvete. Mmm så varm och skön stugan hade blivit vid det laget. Sängen var bäddad, jag hade ställt fram min bok och mitt vattenglas på nattduksbordet och vikt upp täcket. Skulle bara ut och kissa. Jag med, sa Bea, och så gick vi ut båda två. Men sekunden dörren slog igen sa hon: – Nej. Hon ryckte i dörrhandtaget. En gång. Två gånger. Klockan var tolv, det var kallt och mörkt och grannarna, de som ens var på ön, låg redan och sov. Hon hade råkat låsa oss ute. Efter en stund av helvetesjävlaskitpiss och fandetkanintevarasant och jagharinteensjackapåmig, kom Bea på att hon hade nyckel till det andra huset på tomten. Prisa gudarna! Vi drog på värmen i ett av rummen och kröp ner mellan kalla lakan. Delade filt. Lyssnade på knäppandet och surrandet av elementen. Tacksamma över att vi blåst ut ljusen innan vi gick ut. Som tur var skulle Beas brorsa komma till ön dagen därpå så vi kunde ligga i lillstugan och vänta in honom. Här är jag i det gula köket och äter frukost i samma kläder som jag hade på mig dagen innan och som jag även sovit i. All good on the island. Vi gick ut på en promenad. Plötsligt hukade Bea sig. Skynda fynda! Hem och rensa och göra svamptoast till lunch. Möla i sig mackorna och sedan rusa till båten med alla kassarna. Käka bulle och dricka kaffe på däck med Bea ❤️ 5 av 5. Tänker att man nästan SKA bli utelåst en sån här helg? Annars blir det ju nästan lite väl mysigt. Läs också: Oktober i en lista
