Min släkt har ett lantställe på Västkusten. Ett hus vid ett naturreservat som kallas Tjurpannan. Eftersom vi är en stor släkt delas somrarna upp så att varje familj har två veckor där. Det är ett roterande schema så att man får olika veckor varje sommar. I år, precis som 2016, tog jag med min bokklubben dit. Alltså, bokklubben är ju bara ett sätt att benämna denna lilla grupp tjejer snabbt. Vi har ju blivit så mycket mer än en bokcirkel. Vi ältar och gråter och säger ifrån och klappar. Känner mig så oerhört trygg i deras sällskap. Några av bilderna är tagna av Sara. Frågade inte ens. Bara tog dem. Vi kan ju börja med en frukost. Den första morgonen. Att komma fram till ett ställe i mörker (tror klockan var 02 när vi packade ur bilen på fredagskvällen) och vakna till en ljus sommar känns alltid lite som att man har rest i en tidsmaskin. När vi åker iväg i en stor grupp försöker vi fördela matansvaret lite. Den här gången var vi ändå åtta personer. Till första frukosten fick alla ta med sig något hemifrån, vilket resulterade i blandfrukost. Någon smakade tartex med smörgåsgurka för första gången, en annan petade bara i sin chiapudding och sköt den ifrån sig. Middagarna och luncherna delade vi upp mellan oss, i matlag om två. Alla fick meddela sina utgifter, och sedan delade vi jämt på summan. Får lite frågor om sånt här ibland, så jag tänkte att äh, det är väl lika bra att bara förklara hur vi brukar göra. Chrissy och eftermiddagsvinet <3 Sara. Vi tillbringade dagarna här nere i naturreservatet. På vår plats där vi kunde ligga och halvsova och flyta runt och sola tuttarna och prata om valet och om syskon och käka korv med bröd och knappt se en annan levande själ. Maria. Andrea. Chrissy och Hanna och pastasalladen och ölen. En studsboll jag känner. En av de första grejerna jag sa till dem när vi kom var: gå iväg när ni känner för det, ta egentid, lägg er i sängen eller ta en promenad om ni måste vara ensamma. Vi är på semester och alla gör precis vad de vill, ingen ska behöva känna någon social press. Alex. Som så ofta med näsan i en bok. <3 Hanna. Hur gullig får man va. Ronja Rövardotter. Hej gryn. Jag, Sara och Chrissy tog en löprunda. I slutet av den sa Sara "vi spurtar sista biten", och självklart –SJÄLVKLART – snubblade hon på stenhällen och dråsade rakt ner i marken. Lilla hjärtat alltid gör hon illa sig eller råkar ha ut något glas, skär av en bit av fingret eller spiller mat på kläderna. Vi kallar henne heavy flow på grund av hennes rikliga blodflöde. Yrsa utförde semestersysslor. Dvs drack en kall och läste en diktsamling och målade naglarna. Sara är vår bartender. Här hade hon gjort en drink med rabarber, mynta, gin, citron och fläder. En annan morgon. En annan frukost med en blombukett som hela tiden blev omkullvält. Vattnet rann ut. Den stod där varje dag utan vatten, ibland tryckte vi ner nya blommor i den, och så välte den, och så ställde vi den på plats igen. Sara stekte en hög pannkakor som räckte i tre dagar. Vi kunde slå in dem i folie och ha med till klipporna som mellis. Mimosafrulle! Här var Maria så trött att det inte gick att utbyta en enda mening med henne. Men fan så gullig <3
