I förrgår hyrde jag och Yrsa en bil och åkte till hennes familjs landställe som ligger knappt två timmar från stan. Vi är här och skriver fram till helgen. Yrsa har fått ett stipendium från författarfonden så hon kan ägna sig helt åt skrivandet den här hösten. Ja, utöver våra skrivkurser då. Förra veckan läste jag igenom mitt manus och nu håller jag på att vidareutveckla ramberättelsen (boken utspelar sig i Bohuslän under ett par sommarveckor, men mycket av handlingen sker i tillbakablickar). Har man en tydlig ramberättelse, ett glasklart berättelsens nu, så kan man hoppa ganska fritt i tid och rum. Och min ramberättelse har väl varit lite ... ja men lite spretig. Jag har gjort ett nytt Scrivenerdokument där jag dragit in de scener som hör till ramberättelsen. Inget annat får komma in än. Nu redigerar jag dem, försöker skapa en tydlig känsla av framåtrörelse och spetsa till dramaturgin. Jag måste fatta många beslut. I nästa skede, när ramberättelsen känns tight (uäk ursäkta ordvalet) ska jag börja lägga in tillbakablickarna på väl valda platser. Men jag vill dammsuga innan jag drar in nya möbler, om ni förstår vad jag menar. Yrsa vaknar tidigt innan solen har gått upp och sitter redan och arbetar när jag kommer ner. Jag häller upp en kopp kaffe. Det är två timmar gammalt, du kan brygga nytt om det smakar illa, säger hon, men det smakar bra tycker jag. Vi frågar varandra hur natten var, har du sovit gott? Vad ska du göra nu på förmiddagen? Och sedan går vi in i våra respektive dokument. Koncentrationen går lite upp och ner, men vi tycker om att bryta upp dagen med promenader. Igår gick vi ner till vattnet och bestämde oss för att bada i veckan, ett novemberdopp, det har vi aldrig tagit förut. Efter promenad: lunch. Efter lunch: skriva. När jag skriver det här inlägget är klockan 16.02 och det har mörknat. Hon går runt i rummet och tänder stearinljus, ett efter ett. Hela rummet luktar dovekräm. Vid den här tiden brukar vi ta oss ett glas vin och lite chips. Nu hör jag henne prassla med chipspåsen, och ja, vinglasen står mycket riktigt redo på köksbänken. Vi ska skriva fram till middagen och sedan ska vi kolla på Wahlgrens värld. Jag är glad.
