Så blev det onsdag morgon i Paris. Medan jag skriver det här vaknar staden utanför.Igår lärde jag mig att Sara fick en boll i ögat och nästan blev blind när hon var tonåring. Hon fick lära sig att jag har en så lång tunga att jag kan, förlåt mig, känna på undersidan av mina egna halsmandlar. Berätta något annat jag inte vet om dig. Jag bjöd henne på försenad trettioårsmiddag och det var en underbar kväll. På min instastory har jag skrivit hur kan livet vara såhär och crémant cassis är det godaste jag druckit och det får mig att inse att jag inte var ... spiknykter när jag la ut dem. Nu sitter hon på tåget västerut. Jag ligger i sängen och det är fortfarande ganska tyst utanför, men snart börjar skolbarnen skrika. Slutar aldrig förvånas över att barn skriker så mycket när de leker. Idag skulle ha varit min resedag söderut men det är strejk här, strejk mot höjd pensionsålder. Tåg är inställda. Det är berg av sopor överallt. Stryk det där. Det är berg av sopor i de arrondissement som inte köper sig fria och betalar någon för sophämtning. 5600 ton ohanterade sopor på gatorna. Hörde att vår generation, i Sverige, kommer vara 69 när vi pensionerar oss. Idag ska jag filma ett instagramsamarbete. Jag hoppas att inte skolbarnen ska skrika sig in i videon. Jag hoppas att jag inte kommer ha samma fulpanik som i förrgår. Men först ska jag öppna fönsterluckorna så att jag ser skorstenarna och himlen.Först ska jag ligga och dra mig lite till här, i sängen.
