Tillbringade halva förra veckan i Hälsingland. Tog tåget upp på måndagen. Kände ett lugn. Väl framme var marken fuktig, kall och mullvadsfärgad. Satt med texten morgon till kväll i dagarna tre. Åt tomatrisottorester till lunch och middag. Ibland satt jag på bron. Dit nådde inte riktigt vinden. Har återupptäckt kexchoklad. Ett perfekt mellis. Sprang ett par gånger. Det gick så långsamt och var så tungt. Men blev rusig i kroppen efteråt. Satt vid älven och glodde. Det slog mig: det här är den sista skrivresan jag åker på med det här manuset. En själens plats. Skönt att bada badkar efteråt. Läsa bok och spreta med tårna under vattenstrålen. Missfärgad, skrovlig emalj och döda flugor i fönstret. Utsikt över älven från badrumsfönstret. Som att vara på spa, tänkte jag, och kom att tänka på hur min morfars morfar köpte den här gården vid förra sekelskiftet för att hans dotter hade tuberkulos och skulle få andas frisk luft. Tack Jan för den goda luften, säger jag med.Läs också:Du har inget val-borg.
