Sedan 2016, när jag började skriva den här boken, har dokumentet hetat Simhallen. Kort och gott så. För att det var det som var utgångspunkten till hela berättelsen. Det har varit ett arbetsnamn. I september, när jag fått bekräftat från förlaget att det skulle bli en andra bok, så började vi fnula på titlar. Jag skrev en lång lista. Bara brainstormade: Men ingen kändes bra. Min redaktör Karin skrev: Kaa och jag har båda provat olika titlar här på redaktionen och SVARA ligger mycket bra till! Vad tror du? Ominnas sa någon lät lite poesisamling. Vattnet skriker associerade någon till thriller. Titeln behöver hamna på plats så att Sara får relevant underlag för att jobba med omslaget, därav att jag vrider och vänder på den. (Svara var aldrig en titel som jag gick igång på, det var förlaget som tyckte att det passade ihop med Stanna. Ominnas är ett ord jag har hittat på som jag använder i texten.) Hur som helst. Jag skickade manuset till Sara för att hon skulle kunna börja skissa på ett omslag (hon behövde ju läsa berättelsen för att kunna göra sin tolkning) och då bad jag henne fundera på titlar. Alltså, om hon ändå kom att tänka på något. Eller skulle råka hitta ett passande ord. Då skrev hon Hålla andan. Ja men förstås! Givet! Hålla andan! När jag var på bokmässan så träffade jag min förläggare Kaa och hon höll med: det är en bra titel. Berättelsen utspelar sig alltså delvis i en simhall och karaktärerna är fyllda av prestationskrav, förväntan och oro. Så ja. Hålla andan känns rätt. I Skrivgärisgruppen på Facebook efterfrågade jag en simmare som kunde läsa igenom manus (för att korra alla simreferenser). En tjej som heter Emilie tog sig an jobbet. Hon skrev en så fin kommentar i texten: <3
