I fredags hade jag möte på Bonnier Carlsen med min förläggare Kaa. Jag hade skickat ett råmanus (alltså en första oredigerad version av mitt nya bokmanus) till henne vid lucia, och nu hade hon alltså läst det. Här är yours truly i nervöst grodperspektiv. Det var soligt när jag promenerade nerför Tegnérgatan och ut på Sveavägen. Solen kändes betryggande på något vis. Att jobba med något konstnärligt, som kräver så jävla mycket själ och personlig prestation, blir extra känsligt när man går igenom en tung period. Och manuset jag skriver på nu är något helt annat än Stanna. Jag kan inte luta mig lika mycket på personliga erfarenheter utan håller på att mejsla fram en historia som bygger ännu mer på research och fantasi. Ibland läser jag det jag har skrivit och känner en stolthet inta kroppen, men ibland klarar jag inte ens av att öppna dokumentet. Så är skrivandet. Underbart i vissa stunder, men väldigt ofta pestigt. Därför är det en sån jäkla ynnest att ha ett proffs att bolla tankar med. Jag plingade på. Och registrerade mig i receptionen. Kärleken och hatet av Mara Lee har ett så fint omslag, formgivet av Parasto Backman. Här är Kaa! Vi svepte en kanna kaffe och diskuterade dramaturgi och karaktärsutveckling. Jag fick lite mer klarhet i hur jag ska gå vidare. Men just nu känns det svårt att gå in i bokskrivandet. Jag vet att jag inte kan kräva full produktivitet av mig själv när jag går igenom ett breakup, men jag VILL ju så gärna. Vill vara i det, vill få till det. Ganska ofta får jag frågan när jag tror att jag är klar med boken. Och svaret är att jag inte har en aning. Kanske i sommar, kanske nästa vinter. Och om jag får ihop det, och förlaget vill ge ut mig (det vet jag inte än, vi har inte signat något), så tar det ungefär ytterligare 9-12 månader innan boken finns att köpa. Så ni som är jämngamla med mig lär vara gråhåriga vid det laget :) Här är några av de böcker som BC har gett ut. Så fint att min bok står intill En ö i havet-serien av Annika Thor, eftersom min polare Sara Edström har formgivit alla 5. <3 Sen fick jag med mig en kasse fylld med böcker (förlagslyxen!) och kramade Kaa hejdå. Resten av fredagen var tung. Vårt möte hade varit bra, så det handlade inte om det, men jag var saknig. Jo, jag skrev ju om det i det här blogginlägget. Men jag vet ju att jag mår bättre av att AKTIVERA mig, så efter ett tag bröt jag mig loss från hemmadeppet och gick ut i snön och solen. Och placerade min rumpa här, på Pascal, för att sitta och jobba i några timmar. Det hjälpte faktiskt. Och senare på kvällen åkte jag ju till Yrsas lantställe, och det var en jävla mood changer. Och det var allt om den fredagen!
